Kärlek

Jag är så kär i Mikael! Älskar honom, beundrar honom, är tacksam för honom, är amazed by him, gillar honom, uppskattar honom. Allt!!! Längtar efter honom!!!!!!!!

Idag definierar jag kärlek som en matlåda. Jag hade lagat potatisgratäng och köttfärsbiffar (med bacon) igår, och hade glömt att det blev mat över, som Mikael hade stoppat i en fin matlåda och ställt i kylen. Han är så gullig.

Och så satte han på mina dörrar på det där eviga Bonde-skåpet eller vad det heter som jag har TV:n på. Igår alltså. Han fick ligga på golvet och streta för att få rätt arbetsläge. Och så pussades vi lite också. En man som arbetar för en får fart på juicerna...

Han är så perfekt för mig! Det var precis så här som jag hade tänkt mig Kärleken -- dels att man ska ha så mycket som binder en samman att man kan ligga förlamad i en säng och ändå älska varandra, d v s inte att behöva dela särskilda hobbies eller coola aktiviteter för att ha nåt gemensamt. Det har vi. Det är så spännande att bara prata med honom! Vi pratar alltid om så intressanta saker. För det mesta i alla fall :) Ibland är det faktiskt bara vädret och vad vi ska göra imorgon. Men det är också ett samtalskitt som binder en samman.

Dels hade jag misstänkt att när Kärleken verkligen kommer i min väg kommer det att vara så mycket bättre än jag själv kan tänka ut, och det är det. Och Mikael är så mycket mer som hand i handske för mig än jag själv hade kunnat specificera om jag försökte beskriva ett visst antal egenskaper eller så. Och till råga på allt "onödigt" heter han inte Ralf eller Nisse eller nåt som inte låter så vackert, utan det ädla namnet Mikael. Mmmm.