Vacker? (!)

Idag var jag inte i kyrkan. Jag var "dagen efter" efter bröllopet igår, och det visste jag ju att jag skulle vara. När klockan ringde strax efter 17 var jag som vanligt helt konfys och visste inte om det var dags att gå till kyrkan kl 9, kl 2, eller vad klockan var. Så fattade jag att klockan var över 5 och att jag bara hade satt klockan för att hinna klä på mig innan Mikael skulle komma.

Hur som helst, jag skulle också ha intervju med biskopen. Han kom hem hit -- lyx. Även om jag inte var i kyrkan tog jag på mig en kjol och lyckades böja vissa hårtestar tillbaka åt rätt håll samt ta på mig lite sminkelismink, bland annat ett nytt läppglans jag hittade i en av mina kartonger igår.

När biskopen hade varit här en stund sa han nåt som jag tyckte lät som Det verkar som ... och sen hörde jag inte .. klätt mig för kyrkan. Jag fattade inte, eftersom vi just konstaterat att jag INTE varit i kyrkan. Trots att han är man -- eller kanske tack vare att jag brukar ha osedvanligt expressiva ansiktsuttryck -- såg han min förvirring och upprepade sig. Han hade sagt att jag var vacker och sen nåt med kyrkan. Inte verkar -- vacker!

Jag funderade ett tag på det. Det var hemskt roligt att bli kallad vacker. Särskilt när man vet om att man snart har nått sin synliga maxgräns för när man måste epilera benen igen och när man är 6 eller i alla fall 4 storlekar från sin drömfigur. Men det var roligt.

Fortsatte tänka på det och varför det hade betytt så mycket att höra det. Är jag svältfödd på att bli kallad vacker? Ger Mikael mig inte komplimanger eller? Har ett svagt minne av att han dagen före hade sagt att jag var fin. Usch -- sanningen började gå upp för mig:

Jag HÖR nog inte allt som Mikael säger! Måste bli bättre på att lyssna.

Undrar vad mer jag har missat. Jag kanske är både tuff och snygg :)