How do you keep the music playing?

Denna sång är en av mina absoluta favoriter. Lyssna gärna på den i original med James Ingram på youtube också. Helt annan version. Hur som helst, jag hade ett "How do you keep the music"-ögonblick idag. Idag sa jag till Mikael att det var mindre än två veckor kvar tills vi skulle gifta oss. Han tog på sig den romantiska rösten och kontrade med nåt om "och sen hela evigheten". Jag sa nåt om hur gulligt sagt det var, och sen fortsatte vi prata.

Det slog mig nu att jag inte registrerade det nog mycket, att jag börjar tappa det där ovana, det som reagerar med att inte kunna tänka på nåt annat än hans kommentarer på flera timmar och swoon. Jag vill inte bli van!

Å andra sidan blir det samtidigt bättre i vårt förhållande ju mer vana vi blir vid varandra; man blir tryggare och älskar honom på ett djupare/bredare sätt ju mer av honom man känner och förstår. Så att vara van vid honom är på samma gång också en bra sak.

Hur gör man dock för att behålla nyhetens behag och samtidigt välkomna den vana kärleken? Hur kommer man ihåg att alltid vara så kär och på humör att man långsamt och länge smuttar på hans komplimanger som en karamell man har sparat tills lördagen? Hur gör man för att inte missa ett enda ögonblick utan spara dem i hjärtat, åtminstone så länge att man kan ligga och tänka på dem när man ska somna?