Stress?

Jag har försökt skicka meddelanden till alla jag känner och förklarat att min hälsa gör det omöjligt för oss att ha det där stora bröllopet där man får krama alla man känner i sin vita klänning. För det första gnager tanken i migg att i rimlighetens namn så har jag glömt bort folk som är viktiga och det gör att jag känner mig lite värdelös, men jag försöker ignorera det.

Och som jag sa till Hanna när hon gratulerade härom dagen -- trots att vi gör ett litet, litet bröllop så stressar jag! Bara det att skaffa ring är svårt eftersom jag sover tills guldsmeden nästan har stängt.

Så om M går med på det, har jag fattat ytterligare förenklingsbeslut idag. Skär mer. Det blir inte mycket mer än brudgummen kvar när det är färdigt!

Men det är OK. Faktum är att det är mer än OK. Det är underbart! En alldeles egen brudgum som är bäst i världen!

Vi var på Illona och Davids bröllop igår. Det kändes så annorlunda mot hur vi vill ha det, och det gör mig liksom lättad. Att vi vet vad vi vill, att vi har kommit på vad som gör oss bekväma med dagen. Eller i alla fall jag, som ska tala för mig själv när jag bloggar :)

Och saker som jag inte har vetat riktigt vad jag tycker om har börjat klarna. Hur hade det gått om jag hade planerat bröllop i 18 månader, som de riktiga bridezillorna i USA gör?! Då hade vi suttit där med "gamla" planer som man kanske hade vuxit ifrån. Nej, det är helt rätt som det är nu. Fast lite stressigt. Vi ska träffas och fatta några fler beslut imorgon. Och så har jag frågat mamma och Ellen om ytterligare ett smakråd, så det känns som om vi kommer ett steg närmare hela tiden. Och så hadej ag intervju med biskopen idag. Sa jag att vi har fått hindersprövningen redan? "Ansökan om namnändring gjord" står det på papperet. Weeee.

Hälsar den blivande fru Olergård.

P.S. Hur ska jag få det att inte låta som Kristina?!?!? Eller det ännu knäppare, Mikaels mamma Vanja Olergård. Inget freudianskt där, dock :) Fast alla ni gifta därute låter ju som er själva, så jag antar att det blir så. Man får väl bara vänja sig vid det nya namnet. Fast om man säger Mrs McKnight, så är det Magdalena och inte Ellen. Man kanske får säga "Anja Olergård" tillsammans, inte bara Fru si och så?

Slutfilosoferat.