Velig? Ja, såklart!

På en del bloggar låter de brudpar berätta om sitt bröllop under några underrubriker. Eftersom jag har problem med att bestämma mig tänkte jag låtsas att vi redan har gift oss och berätta om "hur det var", så kanske jag kan börja känna efter vad som är viktigast för mig.

För mig var två punkter viktigast på bröllopet, förutom själva giftas-biten med Mikael, och det var att få det:
* klassiskt, tjusigt och
* intimt, personligt. Allt handlade om hur vi skulle få det.

VENUE:
Jag hade tusen idéer och sparade bilder på snygga dekorationer, men ville egentligen slippa tänka på dekoren. Även om jag som brud inte måste göra allting själv, var det ändå skönt att ens slippa tänka ut hur eventuella hjälpredor skulle dekorera. Det var jätteskönt att ha middagen på ett vackert ställe där alla fick njuta. Det var nog mycket att tänka på ändå utan att behöva ha det att tänka på också. Jag vet att jag är ett kontrollfreak och att jag har drömt om mitt bröllop hela livet, så det hade inte funkat att bara säga till mig själv att låta bli att bekymra mig.

Fast viktigast vad gäller platsen var såklart vigseln. Att vi gifte oss i templet var dagens höjdpunkt, om än lite kort och jag är glad att festligheterna kunde hålla på lite längre i och med middagen. Jag var ju tvungen att tänka på hur vi skulle lägga upp bröllopet så jag inte skulle få ligga i sängen två veckor efteråt, som Mikael sa. Det är mycket man vill, men allt kanske inte går.

THEME:
Att välja svartvitt istället för brunt till det cerisea var ett bra beslut. Det var lättare att "hålla ihop" bröllopet på det viset, alltifrån inbjudningar och övriga trycksaker, till dukning och dekoration och folks kostymer. [Sen vill jag inte skvallra mer om vad jag lurar på om det blir så att det ska dekoreras nånstans i alla fall, men jag har ett tydligt tema in mind.]

FLOWERS:
Jag har sett så mycket bilder av vackra blommor och hade inte något särskilt sätt som det måste se ut på. Ville ha billiga men vackra blomsterarrangemang och det blev jättetjusigt. Tungelsta är bra på växter! Eftersom jag har fått nippran på mörkcerisea nejlikor var det lätt att få råd med lite blommor. Det hade varit värre om mina favoritblommor var orkidéer.

Jag är glad att jag inte band brudbuketten själv utan lät ett proffs göra det. Och det var samma där, jag hade inte något särskilt som var livsviktigt, förutom färgerna och formen, och jag blev så nöjd. Jag hade varit inne på att göra Mikaels corsage själv, men även om det hade varit roligt och det finns hundratals bilder på vackra corsager att härma, var det ändå skönt att slippa tänka på det också.

FOOD:
Här var det svårt att bestämma sig. Maten kändes viktig. Inte just vilken mat det blev, för det är så mycket som är gott, men jag ville verkligen "bjuda till fest" och inte ha det för vardagligt. Det svåra då var ju avvägningen med vad som var rimligt rent ekonomiskt. Dels vilka pengar vi faktiskt hade att röra oss med, och dels vilka saker som kändes viktigare att lägga pengarna på. Bröllopet var ju ändå vår dag, och det kändes bra att vi kunde åka på bröllopsresa, vilket vi kanske inte riktigt hade haft råd med om vi hade bjudit 50 personer på trerätters på ett slott. Som vi gjorde det nu blev det jättelyckat och vi var hemskt nöjda med maten. Jag är glad att vi fick sitta ner och äta i lugn och ro, och umgås med de närmaste bröllopsgästerna i några timmar. Det blev precis en sådan stämning som jag hade önskat mig -- festlig, men ändå personlig och som att alla gästerna var på samma fest och vi umgicks som grupp.

CAKES:
Smaken på tårtorna hade jag "bestämt" rätt tidigt och vi hittade bra alternativ här också. Jag ville inte ha någon vit tårta som liksom står i givakt i sin perfekthet, utan något som utseendemässigt liknar tårtor man äter i vanliga fall. Var inne på muffins ett tag, men det blir så mycket dekoration (att vara nervös för hur det ska gå, inte som jag måste göra själv) och så blir varje muffins säkert torrare än om det är tårta.

FAVORS:
När jag inte kunde köpa pärlsmycken från Kina blev jag lite at a loss. Jag ville gärna ge gästerna något, men inte något dyrt, och många av de amerikanska favors:arna känns för stereotypa. Men jag fick idén en dag när jag läste [XX]:s blogg, och det blev en personlig, billig, minnesvärd favor som dessutom involverade att vi gav pengar till välgörenhet. Underbart! Och mina förberedelser var roliga, i alla fall de första 20 :)

PHOTOS:
Eftersom jag har gått upp i vikt så mycket har jag varit orolig för att jag ska bli ledsen när jag ser mig på bröllopsfotona. Därför var det extra viktigt att jag kände mig fin i håret och snyggt sminkad. Fotona var också en viktig del. Jag hade dividerat med mig själv om ifall det skulle vara värt pengarna att ta några studiofoton också, och den frågan fick sitt svar när jag kontaktade fotografen. En duktig fotograf vet hur man ska göra med vinklar och skuggor och ljus, men det måste vägas mot kostnaden. Men att inte ha några foton där jag kände mig nöjd med mitt utseende kändes inte heller som ett alternativ och som något jag skulle ångra längre fram i tiden. Men mycket faller på plats när man pratar med olika vendors och får prisförslag.

En annan sak som var viktig för mig var att jag skulle få ett positivt minne av bröllopet, inte ha en känsla av "aldrig mer" efteråt. Det innebar att jag var tvungen att anpassa vissa planer till min hälsa, och också att jag var tvungen att ge avkall både på vissa av planerna och på kontrollen. Men när jag insåg vad jag ville i längden -- se tillbaka på den här dagen med glädje -- var det lite lättare att prioritera. Att jag ändå har ägnat så mycket drömmeritid på nätet osv var också härligt, för jag har blivit alldeles lagom mätt på bröllop. Jag vill varken göra om det för att jag inte hann tänka ut vad jag ville och det bara blev något, hipp som happ, men jag skyr inte heller tanken på min bröllopsdag som något jättejobbigt. Det blev en dag som var som en liten efterrätt -- man fick något sött efter maten, men man är ändå rätt mätt och måste inte ha en bit till. Det var lagom.