torsdag 23 oktober 2008

Första ändringen

Det tog mindre än en dag för mig att ändra mig. Mikael och jag åkte till Två hjärtan i Farsta centrum idag. Vi har varit där förr och kollat, men inte lika noggrannt som idag, när vi faktiskt är förlovade, och dessutom har jag nu suttit och jämfört priser och bredder på nätet så ögona blör. Vi hade bestämt oss för att spara 500:- och köpa ringarna på nätet, men bara gå dit för att kolla runt lite och se så att det vi bestämde förra gången var det vi verkligen ville ha, kolla ringstorlekar och så där. Dessutom skulle jag ju ha mormors ring. Se själva hur det gick.

För det första, eftersom vi ska ha vitguld sa de att de inte kan rekommendera Schalins ringar. De jag hade tittat på på nätet var såklart Schalins... Tydligen rhodiumpläterar de sina vitguldsringar och då blir de känsligare. Det kostar 200:- att göra om pläteringen, och en del har fått komma in med sina ringar igen så snabbt som efter 6 månader. De 500:- verkade inte lika viktiga längre, så vi började leta igen på allvar bland mina notislappar och deras ringar.

Jag kollade igen på de tre ringarna jag hade sett ut förra gången, men var inte helt nöjd. Den ena var en dyr, bred fadeninfattad enstensring som jag inte fattar varför jag gillade. Infattningen och hur stenen satt nere i ringen, inte den, var väl i o f s coolt. Men nä. Den blev det inte.

För skojs skull provade jag en reguljär solitär också, men M gillar inte solitärer, och detta var inte en vigselsolitär, så det blev ett glapp emellan. Men det var kul att prova i alla fall. Fotoskärpan är strålande:


Den billigaste som jag hade hittat förra gången såg finfin ut tillsammans med förlovningsringen tyckte jag. Döm själva.

Mikael sa att han tyckte att förlovningsringen borde vara smalare. Att ha två ringar på vardera 2 mm verkade inte som en höjdare, men sen fattade jag att han kanske avsåg balansen ringarna emellan, som i det här fallet helt klart är 20-80 snarare än 50-50. När det Liljeholmens gick upp började saker och ting klarna.

De här är rätt vidd, 3 mm var, men i gulguld och alldeles för rundade. Men balansen blev bättre! (Hur kan en KARL ha rätt om nåt så kvinnligt som smycken -- och MINA vigselringar??? Imponerande i alla fall. ) Jag vet att man knappt ser NÅT ens om man kisar...


OK, så jag ska ha en förlovningsring på 3 mm istället, men inte en rundad och inte en i rödguld. Jag vill inte heller att diamanterna ska vara omslutna av guld vid sidan som på den förra. Rak kant får det bli då, men det är bättre. Så här då (bara fel bredd igen):

Bättre så. Pu! Till slut har vi -- ja, VI :) -- kommit fram till att det snyggaste till mig är en svagt rundad 3mm förlovningsring i vitguld tillsammans med en rak 2,8 mm bred vitguldsring med diamanter runt om. På den här bilden är blingringen i rödguld och för hög, men fotot är ändå så suddigt och det betyder säkert 1000 års olycka att visa sina vigselringar före Den Stora Dagen på en blogg, så det blir bra såhär.
P.S. Plåstret är från förut idag. Jag skulle ta blodprov för tyroidean. Först provade hon på min bästa arm (jag hade föruppvärmt armvecket till hjälp). Nål i. Inte en droppe. Sen på min ännu bättre handled. Inte ens en tillstymmelse till en droppe. Då stack hon vid sidan av fingret och där fullkomligt forsade det fram och fyllde hennes lilla tub i rask mjölkande takt. Ser du, jag HAR blod, sa jag till sköterskan, som log nöjt. Men jag glömde att det såg så fult ut ihop med de annars så vackra ringarna. Men på Bröllopsdagen blir det inge plåster.

Nu ska jag alltså bara känna efter att det är rätt förlovningsringar vi har valt. Utseendet är jag rätt på det klara med, men jag ska kolla ekonomibiten på nätet lite mer och sen bara säga KÖR till fästmannen, så bokar han och betalar handpenning.

Fast just det, vad sjutton skriver man i??? Den andres namn, förlovningsdatum? Ska M ha två datum i sin då eller? Hur gjorde ni?

------

Det har gått en stund nu. Pinsamt. Jag vet inte om jag är riktigt, riktigt säker på att 3 + 2,8 mm är bäst. Visst är det fint när den bligninga ringen är så pyttesmal så det liksom mer är glitter än stenar liksom? Alltså 3 + 1, eller vad den tunna nu var? Aaaaaaaarg!!!

Minns nu aftonbönen som M höll i söndags, där han bad att Gud skulle hjälpa mig i bröllopsförberedelserna så att jag skulle kunna få det bröllop jag vill ha. De tre dagarna som gått efter det har visat på nån sorts räls-gående som jag trodde skulle inkludera allt osm har med gifteriet att göra. Att jag skulle få hjälp att besluta om allt, fort, kvickt och lätt. Men nu är jag tvehågsen igen. Usch, det är nästan ringarna och klänningen som är viktigast av allt. Förutom att ingå förbund med Mikael och Gud om att älska varandra för evigt då. Men ringarna??? Varför är jag så VELIG??????????????

JO, jag vet. Inte hjälper det att Camilla (just det!) just har köpt ny vigselring eftersom hon inte var nöjd med sing. Lina är inte heller nöjd med sin och går och hintar om nya modeller till maken som inte fattar nåt. De har la knappt firat ettårsjubileum än... Camilla kan jag förstå, för de bara tog nåt, men ... blablabla. JAG KAN INTE BESTÄMMA MIG.

Vad skulla Jesus sagt, lär man Primärbarnen. Min bröllopsbloggsversion blir: Vad skulle Mikael ha sagt?

Sov på saken.

Trôk-Mikael å ha rätt jämt.

--------------

Hej igen. HA! Jag kom på det utan att somna först! Såhär var det:

Jag tyckte först en sak, sen tyckte Mikael en annan som jag inte förstod, och när jag förstod honom så höll jag med honom.

Och nu är jag osäker igen.

Kan inte detta vara en fin första symbol för vårt liv tillsammans? Ibland tycker man nåt, som den andra tycker nåt lite lite annorlunda om, och när man förstår, så håller man med. Men sen kanske man ändrar sig, för man minns ju bara vad man själv har gått och tänkt på så där länge. Men kan jag inte stå fast vid de ringarna som vi gemensamt kom fram till i affären att de kändes bäst? Som tecken på att vi kan fatta beslut, tillsammans? Utan att jag måste komplicera allt med perfektionism eller veleri eller fästa-wayyyyyyy-too-much-importance-vid-värdsliga-ting. Hmm.

Ska lägga mig nu, med min nyinköpta brudtidning. Det är den första brudtidningen jag köper som är ett legitimt köp. Fast redan när jag bodde i Schweiz hade jag nog köpt minst 10 stycken; heck, redan när jag bodde på Skeppsbron gick jag på lördagspromeader runt stan och köpte utrikiska brudtidningar i megastora Pressbyrån i Nordstan. Men nu är jag blivande brud. [Om jag säger det med ännu lite smörigare röst spyr jag t o m själv.]

Godnatt. Behöver min skönhetssömn. Folk som sover mer är smalare. God bantning dåra.

2 kommentarer:

dorro sa...

Ojojoj...det låter som du har ordentlig beslutsångest. Mitt råd är att köpa den ringen man älskar oavsett pris (nästan) för du ska ha den väldigt länge sen. Ringen är det man har kvar efter bröllopet (ja och mannen förstås). Jag har en 3mm förlovningsring och kommer ha en 2 mm vigselring.

Och ja...visst är varje litet beslut i bröllopskaoset underbart framför allt om man kommer fram till det tillsammans.

lycka till. kram kram

Monica sa...

Nu hade jag just skrivit ett jättelångt inlägg som bara försvann. Sammanfattning: Tänk på saken några dagar till. Du kommer att bli nöjd, jag lovar. Bred slät plus smal stenring är jättesnyggt tycker jag personligen.