Ingen rumphumor här inte, bara allvar

Om inte smaken hade varit som baken så hade Mikael inte varit min.

Moreover, om inte smaken hade varit som baken hade jag kanske velat ha en sån här vigselring.


Isn't she lovely är ansvarig för just detta elände. To each his own, säger jag bara.

Hindersprövning

Idag har vi printat ut och skrivit under (vigourously skrivit under, kan tilläggas) hindersprövningen. Eftersom det är röd dag imorgon tar vi med och postar den när vi ska och förstora ringarna i Farsta centrum på onsdag. Då borde jag ha bestämt mig för vilken vigselring jag vill ha. Å enda sidan är ringen och brudgummen och fotona det enda man får "behålla" från sin bröllopsdag, vilket talar för den dyrare av de två, men å andra sidan kan man få rätt mycket mat och hyra och biobesök och dejter för 3 500:-, som är vad vi "sparar" om jag bestämmer mig för den billigare.

Kan nån bestämma åt mig???????

Lite food for thought kommer här, eller food for veleri kanske det ska kallas.

Det blir i alla fall inte en sån här, för den kostar 130 000:-










NU kom jag på det! Jag ska inte bestämma mig för någon alls, för jag är med i en tävling där man kan vinna en egendesignad vigselring för 100 000:-. Den ska jag vinna! Rättare sagt har jag beställt tävlingsformuläret men inte fått det. To do-list! (Tror ni man kan byta ut ringen mot en i mitt tycke dyr ring för typ 20 000:- och använda 50 000:- till att äta middag på ett gustavianskt slott och 30 000:- till värsta bröllopsresan?)

Ringarna

Här kommer ringfotona som jag tog med mobilen igår.

Här ser min ring för smal ut ju??? Det är sååååå svårt att veta om jag ska ta ut den lite. Jag har tre månader på mig.
Ser ni också cheesecaken i hörnet? Mmmmm!


Här ser den lagom ut... Och ser ni, jag har fortfarande inte lärt mig att ta bort fingret från slutaren när jag tar kort...





NB. In Sweden, you exchange plain engagement bands, and at the wedding, the bride receives a wedding ring. More often than not, it is a diamond band rather than a solitaire. I am getting a wedding ring the same width as the engagement ring, with 11 diamonds in a row. They are small and will just look like one giant mass of sparkles.

Första ändringen

Det tog mindre än en dag för mig att ändra mig. Mikael och jag åkte till Två hjärtan i Farsta centrum idag. Vi har varit där förr och kollat, men inte lika noggrannt som idag, när vi faktiskt är förlovade, och dessutom har jag nu suttit och jämfört priser och bredder på nätet så ögona blör. Vi hade bestämt oss för att spara 500:- och köpa ringarna på nätet, men bara gå dit för att kolla runt lite och se så att det vi bestämde förra gången var det vi verkligen ville ha, kolla ringstorlekar och så där. Dessutom skulle jag ju ha mormors ring. Se själva hur det gick.

För det första, eftersom vi ska ha vitguld sa de att de inte kan rekommendera Schalins ringar. De jag hade tittat på på nätet var såklart Schalins... Tydligen rhodiumpläterar de sina vitguldsringar och då blir de känsligare. Det kostar 200:- att göra om pläteringen, och en del har fått komma in med sina ringar igen så snabbt som efter 6 månader. De 500:- verkade inte lika viktiga längre, så vi började leta igen på allvar bland mina notislappar och deras ringar.

Jag kollade igen på de tre ringarna jag hade sett ut förra gången, men var inte helt nöjd. Den ena var en dyr, bred fadeninfattad enstensring som jag inte fattar varför jag gillade. Infattningen och hur stenen satt nere i ringen, inte på den, var väl i o f s coolt. Men nä. Den blev det inte.

För skojs skull provade jag en reguljär solitär också, men M gillar inte solitärer, och detta var inte en vigselsolitär, så det blev ett glapp emellan. Men det var kul att prova i alla fall. Fotoskärpan är strålande:


Den billigaste som jag hade hittat förra gången såg finfin ut tillsammans med förlovningsringen tyckte jag. Döm själva.

Mikael sa att han tyckte att förlovningsringen borde vara smalare. Att ha två ringar på vardera 2 mm verkade inte som en höjdare, men sen fattade jag att han kanske avsåg balansen ringarna emellan, som i det här fallet helt klart är 20-80 snarare än 50-50. När det Liljeholmens gick upp började saker och ting klarna.

De här är rätt vidd, 3 mm var, men i gulguld och alldeles för rundade. Men balansen blev bättre! (Hur kan en KARL ha rätt om nåt så kvinnligt som smycken -- och MINA vigselringar??? Imponerande i alla fall. ) Jag vet att man knappt ser NÅT ens om man kisar...

OK, så jag ska ha en förlovningsring på 3 mm istället, men inte en rundad och inte en i rödguld. Jag vill inte heller att diamanterna ska vara omslutna av guld vid sidan som på den förra. Rak kant får det bli då, men det är bättre. Så här då (bara fel bredd igen):

Bättre så. Pu! Till slut har vi -- ja, VI :) -- kommit fram till att det snyggaste till mig är en svagt rundad 3mm förlovningsring i vitguld tillsammans med en rak 2,8 mm bred vitguldsring med diamanter runt om. På den här bilden är blingringen i rödguld och för hög, men fotot är ändå så suddigt och det betyder säkert 1000 års olycka att visa sina vigselringar före Den Stora Dagen på en blogg, så det blir bra såhär.
P.S. Plåstret är från förut idag. Jag skulle ta blodprov för tyroidean. Först provade hon på min bästa arm (jag hade föruppvärmt armvecket till hjälp). Nål i. Inte en droppe. Sen på min ännu bättre handled. Inte ens en tillstymmelse till en droppe. Då stack hon vid sidan av fingret och där fullkomligt forsade det fram och fyllde hennes lilla tub i rask mjölkande takt. Ser du, jag HAR blod, sa jag till sköterskan, som log nöjt. Men jag glömde att det såg så fult ut ihop med de annars så vackra ringarna. Men på Bröllopsdagen blir det inge plåster.

Nu ska jag alltså bara känna efter att det är rätt förlovningsringar vi har valt. Utseendet är jag rätt på det klara med, men jag ska kolla ekonomibiten på nätet lite mer och sen bara säga KÖR till fästmannen, så bokar han och betalar handpenning.

Fast just det, vad sjutton skriver man i??? Den andres namn, förlovningsdatum? Ska M ha två datum i sin då eller? Hur gjorde ni?

------

Det har gått en stund nu. Pinsamt. Jag vet inte om jag är riktigt, riktigt säker på att 3 + 2,8 mm är bäst. Visst är det fint när den bligninga ringen är så pyttesmal så det liksom mer är glitter än stenar liksom? Alltså 3 + 1, eller vad den tunna nu var? Aaaaaaaarg!!!

Minns nu aftonbönen som M höll i söndags, där han bad att Gud skulle hjälpa mig i bröllopsförberedelserna så att jag skulle kunna få det bröllop jag vill ha. De tre dagarna som gått efter det har visat på nån sorts räls-gående som jag trodde skulle inkludera allt osm har med gifteriet att göra. Att jag skulle få hjälp att besluta om allt, fort, kvickt och lätt. Men nu är jag tvehågsen igen. Usch, det är nästan ringarna och klänningen som är viktigast av allt. Förutom att ingå förbund med Mikael och Gud om att älska varandra för evigt då. Men ringarna??? Varför är jag så VELIG??????????????

JO, jag vet. Inte hjälper det att Camilla (just det!) just har köpt ny vigselring eftersom hon inte var nöjd med sing. Lina är inte heller nöjd med sin och går och hintar om nya modeller till maken som inte fattar nåt. De har la knappt firat ettårsjubileum än... Camilla kan jag förstå, för de bara tog nåt, men ... blablabla. JAG KAN INTE BESTÄMMA MIG.

Vad skulla Jesus sagt, lär man Primärbarnen. Min bröllopsbloggsversion blir: Vad skulle Mikael ha sagt?

Sov på saken.

Trôk-Mikael å ha rätt jämt.

--------------

Hej igen. HA! Jag kom på det utan att somna först! Såhär var det:

Jag tyckte först en sak, sen tyckte Mikael en annan som jag inte förstod, och när jag förstod honom så höll jag med honom.

Och nu är jag osäker igen.

Kan inte detta vara en fin första symbol för vårt liv tillsammans? Ibland tycker man nåt, som den andra tycker nåt lite lite annorlunda om, och när man förstår, så håller man med. Men sen kanske man ändrar sig, för man minns ju bara vad man själv har gått och tänkt på så där länge. Men kan jag inte stå fast vid de ringarna som vi gemensamt kom fram till i affären att de kändes bäst? Som tecken på att vi kan fatta beslut, tillsammans? Utan att jag måste komplicera allt med perfektionism eller veleri eller fästa-wayyyyyyy-too-much-importance-vid-värdsliga-ting. Hmm.

Ska lägga mig nu, med min nyinköpta brudtidning. Det är den första brudtidningen jag köper som är ett legitimt köp. Fast redan när jag bodde i Schweiz hade jag nog köpt minst 10 stycken; heck, redan när jag bodde på Skeppsbron gick jag på lördagspromeader runt stan och köpte utrikiska brudtidningar i megastora Pressbyrån i Nordstan. Men nu är jag blivande brud. [Om jag säger det med ännu lite smörigare röst spyr jag t o m själv.]

Godnatt. Behöver min skönhetssömn. Folk som sover mer är smalare. God bantning dåra.

Ring

Jag pratade med mamma idag och sa att jag är lite frustrerad. Jag vet precis vad jag vill ha för sorts vigselring, men det kostar så mycket! Och när man gifter sig så kostar ALLT pengar på samma gång. Förut idag sa jag till Mikael att jag gärna vill ha en pärlring, och att vi kanske kan köpa en sån och ha som vigselring och köpa en "riktig" till vårt ettårsjubileum eller så. Kändes som den bästa idén hittills. Men så frågade mamma: Vad tycker du om mormors briljantring då? Jag har ju "ärvt" den av henne, och plötsligt föll allt på plats! Självklart ska jag ha mormors ring! Och om jag vill ha en "egen" sen för att få min "drömring", kan vi ta det sen. Det känns så jättebra! Så nu ska jag gå och diska den och se om den får nytt liv :)

Bara för sakens skull visar jag här lite bilder på olika ringar. Vi har ju inte köpt våra förlovningsringar än, men det blir nog nåt i den här stilen (fejkringen är sån här i alla fall):
(our engagement rings, or something similar -- we haven't gotten them yet)Min ska nog vara 4 mm bred och Mikaels 5 mm.

Nåt sånt här är min drömvigselring: (dream wedding ring)




Pärlring, fast i rödguld. En sån i vitguld SKA inhandlas till smyckesbiblioteket. Nån gång.


Sån här är också snyggt, men jag har nog ändå bestämt mig för att stilen ovan är den jag vill ha.


Och här är mormors ring, bara rengjord av mig med diskborste (hittade inte min städtandborste) så den kan bli ännu finare om man tar den till guldsmeden) (grandma's ring that I have inherited)

Och så här fint blir det tillsammans, förutom att förlovningsringen kommer att vara i min storlek så det ser mindre korvlikt ut. (engagement ring is only a fake test ring, so I will look less like a sausage with one in my right size -- don't you think mormor's looks good? Haven't completely decided though)
Jag är så nöjd!!!!!!!!!!!!!!

(Fast vem vet, M kanske har rätt när han säger att det där med vigselring liksom hör ihop med bröllop. Vi får se.)