Rehearsal dinner

Påhejad av organisatoriska Camilla ikväll har jag tagit itu med min begynnande bröllopsångest genom att gå igenom Martha Stewarts To-Do-Checklist (på fem tätskrivna sidor. Jag har bockat av 5 av 96 grejer hittills...). Det hjälpte inte bröllopsångesten. (Rättare sagt sa hon inte just att jag skulle gå igenom MS-listan utan att jag skulle göra en egen, men ni fattar.) Så jag har numera en egen bröllops-Excel-lista. Men den är nog så lång!

In keeping with this information måste jag tyvärr meddela att the rehearsal dinner är inställd. Om någon behöver träna sig på att äta får de göra det hemma.

Vi har också för att skära ner på kostnader efter allvarligt övervägande bestämt oss för att försaka en särskild, dyr tårtspade och speciella glas att skåla i. Såna där som brukar ha spets och hemska rosetter och inskriptioner och som ska stå i ens vitrinskåp och samla damm resten av livet/äktenskapet.

Som alltid hoppas jag att jag inte sårar någon med min verbala spyende galla inför, i mitt tycke, onödiga bröllopstraditioner.

Skål!

Målbild

Härom dagen diskuterade vi vår målbild och ett drömscenario. Här är vår målbild för bröllopet:
Mikael sa:

* Bli gift :)

* Att Anja ska bli nöjd med dagen -- annars får jag lida för det i sex år :)

Tja, egentligen räcker ju det, men om vi nu måste specificera något för att vi ska kunna välja, fortsatte jag med:

* Att jag inte ska bli ett vrak.

* Att jag inte ska stressa under bröllopsdagen.

* Ha ett classy bröllop.

* Att det ska vara trevligt, både för oss och för gästerna.

*Sedan började vi gå ner på detaljer och när/var/hur/varför:

* Bli gift :)
Vi gick igenom vad som behöver hända för att det ska kunna ske. Lite läskigt att det hänger på andra. Ja, inte ATT vi gifter oss, men om vi hinner få tillstånd att gifta oss i templet.

Jag har as we speak släpat fram skrivaren från under sängen, hittat papper och satt i sladdar och skrivit ut ansökan om hindersprövning. Det känns vuxet :)

* Att Anja ska bli nöjd med dagen -- "annars får jag lida för det i sex år" :) Här kan vi väl lägga till att jag ska sluta bröllopsporrsurfa och drömma om det ouppnåeliga (jag har drömt sen vi förlovade oss, nur är det dags för verkligheten)

* Att jag inte ska bli ett vrak.
M a o får jag inte ta på mig för mycket förarbete, utan vi ska bestämma en tydlig och förståelig plan och delegera ut.

* Att jag inte ska stressa under bröllopsdagen.
Det uppnår vi genom att dagen är välplanerad, innehåller få aktiviteter, att vi har tänkt ut tider och lagt marginaler emellan. Och (fast det skrev vi inte då, men jag inser det nu) att jag litar på att de som hjälper till kan sin sak och gör vad de har lovat.

* Ha ett classy bröllop.
M undrar lite vad ett classy wedding egentligen är. Vackert, välordnat, stilfullt, elegant, helst med riktigt porslin. Räcker det? Att det ska finnas plats för det ena och det andra, d v s att det ser lugnt istället för kaosartat ut om man försöker knö in allt på samma ställe. Jag skrev genomtänkt, men han var inte helt på det klara med var det innebar.

* Att det ska vara trevligt, både för oss och för gästerna.
Trevligt för oss tror jag kan genomföras genom att middagen inte har för många gäster utan att man hinner träffa alla och mer eller mindre umgås med dem. Att folk får hämta mat själv i bufféform tycker jag är trevligt, just för umgängets skull. Det blir då flera "mötesplatser". Att det finns "aktiviteter" under middagen som sammanlänkar alla gästerna, så man inte bara känner att man är på bröllop med dem som sitter vid samma bord som en själv. Att alla kan se varandra, d v s inte sitter i separata rum, är görviktigt för mig, precis som tiden. Det ska finnas nog mycket tid att mingla lite och prata med vänner och nya bekanta.

Trevligt för gästerna? Att det finns bra balans mellan tal och musik (dvs inte åtta kvartslånga tal och ett musiknummer) och att det är god kvalitet på bägge (inge' buskis-stil). Att gästerna har en chans att prata med brudparet, gärna mer än att undvika att lämna ett läppstiftsmärke på den vita brudklänningen vid den obligatoriska grattiskramen. Maten är viktig. Nu pratar vi middag bara. Om maten ska vara varm, ska den vara varm och tvärtom. Ingen rinnande glass eller kall varmrätt är lyckat. Inte heller om maten tar slut. Förfärligt är också om folk väntar sig middag, kommer hungriga och bara får en konstfärdig snitt. Det är inte kul om alla har myror i kroppen efter korvmojjen. Så vi ska vara noga med att skriva ut vad det är att vänta sig, matmässigt. Samma med kläderna. Jag personligen vill hellre att folk ska overdress än underdress, men för gästernas skull ska vi precisera hur vi har tänkt oss klädtemat på festen.
Gästerna ska inte heller plötsligt förväntas bidra med tal eller sång, för att det exempelvis fattas en programpunkt. Ingen ska behöva göra något han/hon inte är bekväm med. Det ska också gå att ta sig till platsen utan taxi, och att det gärna ska finnas boendemöjligheter också för eventuella långväga.

Sedan satt vi och spånade fritt -- verkligen helt fritt utan tanke på eller hänsyn till varken pengar, tid, eller hälsa och energi. Det blev ett rätt dyrt och jobbigt och långt bröllop, men det var bra att precisera ett drömscenario, för nu kunde vi lättare stryka saker som kändes roliga men helt onödiga (som fördrink på en liten hyrd båt) och vi kom däremot på ett par idéer som vi faktiskt vill försöka förverkliga. Ska kanske inte avslöja dem här. Men efter att ha halvt drunkat i the sea of wedding musts som finns på nätet, börjar vi nu kunna se bort från det som inte är vi och vårt.

P.S. Pappa är så söt. Han hade varit nånstans idag och hittat en gullig vas i precis rätt fuchsia färg som han köpte. Den ska de ha på sitt bord under middagen, sa han. Gulligt att han bryr sig så mycket! (Den kasnke få bli min ställa-brudbuketten-i-vas, om öppningen är lagom!)

200%

Ni minns kanske att jag beklagade mig över att dollar hade gått upp från 6 kronor till 8 kronor när jag letade klänning. Dessutom kostade det ett par hundra att föra över pengarna till Kina, och så köpte jag ju underkjol osv, plus att frakten blev dyrare eftersom de skickar klänningen med TNT och inte air mail. Nu är klänningen framme i Stockholm men är fast i tullen. De tror inte på vad kineserna har skrivit på tulldeklarationen (de har kanske skrivit 1 kr, för så står det på brudforumen att de ofta gör för att man ska slippa tull å moms) och har begärt att få siffrorna av mig. Attans .Där blev det plötsligt 780:- extra. Så nu har klänningen (och tillbehör) kostat 3100:- istället för 1500:- som jag hade hoppats att klarar mig undan på. 200% av budgeten... Men 1500:- för en skräddarsydd brudklänning in kl frakt låter för bra för att vara sant, vilket ju stämmer. 3 000:- är fortfarande mindre pengar än vad Ellen betalade för sin skräddarsydda brudklänning. Så jag är fortfarande nöjd.

Men jag har sannerligen ingen lust med att allt inför bröllopet ska kosta 200% av budgeten... Har inte hittat det där trädet än som pengarna växer på.

Pengafördelning?

Creature comfort skrev en annan klok grej på sin blogg angående bröllop, som kanske kan hjälpa mig att välja:

I have this theory about weddings...

no. 1 They should be as much like your vision of your special day as possible.

no. 2 That doesn't mean that they should cost as much as a down payment on a new home!

...Which brings me to my third thought (and the inspiration for this post): Save money on all the little details that make everything so special... do you really need silk ribbon when satin could look just as pretty and save you a bundle? AND Splurge on the things that are going to remain with you long after the wedding day has passed. I'm thinking your ring, shoes, and photographs!

Ring: På en millimeters extra bredd på ringen skiljer det ca 3 500:- och jag har varit väldigt tveksam till om jag ska ta den dyrare (som är den jag helst vill ha). I enlighet med ovanstående borde jag det. Men vad vet hon om vad M och jag vill använda 3 500:- till? Dessutom börjar jag fundera på om jag vill ha en solitär istället. Men jag kanske inte ska börja ändra mig nu?

Skorna tänker jag inte splurge on. Jag har ett par vita vina högklackade, och har köpt ett par vita platta satängskor för 35:- på tradera om jag får ont i fötterna. Har inte ens lust med mer, även om jag hade 10 000:- över att göra av med. Christian Leboutin? Tjafs.

Fotografierna. Hmm. Jag tänker. Någon på nån budgetbröllopsajt sa att fotona till viss del är till för att minnas de där detaljerna smj man annars inte kommer ihåg -- de där detaljerna som kostar pengar. Om man har en skjorta från Yves Saint Laurent måste man nog ta ett kort på etiketten i nacken, för annars vet ingen hur "fin" man verkligen var. Jag funderar.

Velig? Ja, såklart!

På en del bloggar låter de brudpar berätta om sitt bröllop under några underrubriker. Eftersom jag har problem med att bestämma mig tänkte jag låtsas att vi redan har gift oss och berätta om "hur det var", så kanske jag kan börja känna efter vad som är viktigast för mig.

För mig var två punkter viktigast på bröllopet, förutom själva giftas-biten med Mikael, och det var att få det:
* klassiskt, tjusigt och
* intimt, personligt. Allt handlade om hur vi skulle få det.

VENUE:
Jag hade tusen idéer och sparade bilder på snygga dekorationer, men ville egentligen slippa tänka på dekoren. Även om jag som brud inte måste göra allting själv, var det ändå skönt att ens slippa tänka ut hur eventuella hjälpredor skulle dekorera. Det var jätteskönt att ha middagen på ett vackert ställe där alla fick njuta. Det var nog mycket att tänka på ändå utan att behöva ha det att tänka på också. Jag vet att jag är ett kontrollfreak och att jag har drömt om mitt bröllop hela livet, så det hade inte funkat att bara säga till mig själv att låta bli att bekymra mig.

Fast viktigast vad gäller platsen var såklart vigseln. Att vi gifte oss i templet var dagens höjdpunkt, om än lite kort och jag är glad att festligheterna kunde hålla på lite längre i och med middagen. Jag var ju tvungen att tänka på hur vi skulle lägga upp bröllopet så jag inte skulle få ligga i sängen två veckor efteråt, som Mikael sa. Det är mycket man vill, men allt kanske inte går.

THEME:
Att välja svartvitt istället för brunt till det cerisea var ett bra beslut. Det var lättare att "hålla ihop" bröllopet på det viset, alltifrån inbjudningar och övriga trycksaker, till dukning och dekoration och folks kostymer. [Sen vill jag inte skvallra mer om vad jag lurar på om det blir så att det ska dekoreras nånstans i alla fall, men jag har ett tydligt tema in mind.]

FLOWERS:
Jag har sett så mycket bilder av vackra blommor och hade inte något särskilt sätt som det måste se ut på. Ville ha billiga men vackra blomsterarrangemang och det blev jättetjusigt. Tungelsta är bra på växter! Eftersom jag har fått nippran på mörkcerisea nejlikor var det lätt att få råd med lite blommor. Det hade varit värre om mina favoritblommor var orkidéer.

Jag är glad att jag inte band brudbuketten själv utan lät ett proffs göra det. Och det var samma där, jag hade inte något särskilt som var livsviktigt, förutom färgerna och formen, och jag blev så nöjd. Jag hade varit inne på att göra Mikaels corsage själv, men även om det hade varit roligt och det finns hundratals bilder på vackra corsager att härma, var det ändå skönt att slippa tänka på det också.

FOOD:
Här var det svårt att bestämma sig. Maten kändes viktig. Inte just vilken mat det blev, för det är så mycket som är gott, men jag ville verkligen "bjuda till fest" och inte ha det för vardagligt. Det svåra då var ju avvägningen med vad som var rimligt rent ekonomiskt. Dels vilka pengar vi faktiskt hade att röra oss med, och dels vilka saker som kändes viktigare att lägga pengarna på. Bröllopet var ju ändå vår dag, och det kändes bra att vi kunde åka på bröllopsresa, vilket vi kanske inte riktigt hade haft råd med om vi hade bjudit 50 personer på trerätters på ett slott. Som vi gjorde det nu blev det jättelyckat och vi var hemskt nöjda med maten. Jag är glad att vi fick sitta ner och äta i lugn och ro, och umgås med de närmaste bröllopsgästerna i några timmar. Det blev precis en sådan stämning som jag hade önskat mig -- festlig, men ändå personlig och som att alla gästerna var på samma fest och vi umgicks som grupp.

CAKES:
Smaken på tårtorna hade jag "bestämt" rätt tidigt och vi hittade bra alternativ här också. Jag ville inte ha någon vit tårta som liksom står i givakt i sin perfekthet, utan något som utseendemässigt liknar tårtor man äter i vanliga fall. Var inne på muffins ett tag, men det blir så mycket dekoration (att vara nervös för hur det ska gå, inte som jag måste göra själv) och så blir varje muffins säkert torrare än om det är tårta.

FAVORS:
När jag inte kunde köpa pärlsmycken från Kina blev jag lite at a loss. Jag ville gärna ge gästerna något, men inte något dyrt, och många av de amerikanska favors:arna känns för stereotypa. Men jag fick idén en dag när jag läste [XX]:s blogg, och det blev en personlig, billig, minnesvärd favor som dessutom involverade att vi gav pengar till välgörenhet. Underbart! Och mina förberedelser var roliga, i alla fall de första 20 :)

PHOTOS:
Eftersom jag har gått upp i vikt så mycket har jag varit orolig för att jag ska bli ledsen när jag ser mig på bröllopsfotona. Därför var det extra viktigt att jag kände mig fin i håret och snyggt sminkad. Fotona var också en viktig del. Jag hade dividerat med mig själv om ifall det skulle vara värt pengarna att ta några studiofoton också, och den frågan fick sitt svar när jag kontaktade fotografen. En duktig fotograf vet hur man ska göra med vinklar och skuggor och ljus, men det måste vägas mot kostnaden. Men att inte ha några foton där jag kände mig nöjd med mitt utseende kändes inte heller som ett alternativ och som något jag skulle ångra längre fram i tiden. Men mycket faller på plats när man pratar med olika vendors och får prisförslag.

En annan sak som var viktig för mig var att jag skulle få ett positivt minne av bröllopet, inte ha en känsla av "aldrig mer" efteråt. Det innebar att jag var tvungen att anpassa vissa planer till min hälsa, och också att jag var tvungen att ge avkall både på vissa av planerna och på kontrollen. Men när jag insåg vad jag ville i längden -- se tillbaka på den här dagen med glädje -- var det lite lättare att prioritera. Att jag ändå har ägnat så mycket drömmeritid på nätet osv var också härligt, för jag har blivit alldeles lagom mätt på bröllop. Jag vill varken göra om det för att jag inte hann tänka ut vad jag ville och det bara blev något, hipp som happ, men jag skyr inte heller tanken på min bröllopsdag som något jättejobbigt. Det blev en dag som var som en liten efterrätt -- man fick något sött efter maten, men man är ändå rätt mätt och måste inte ha en bit till. Det var lagom.

Gissa vilken?

I Allt i hemmet har de som jag nämnt förut ett billigt-dyrt-uppslag där de har så lika saker som möjligt men där det skiljer ofta väldigt mycket i pris. Jag har satt ihop 16 skor, alla helt i min smak, där skorna kostar $50-150. Kan ni se vilka de dyraste är, som kostar hela 297.95, och vilka de billigaste är (även om de bara är tre dollar billigare än de näst billigaste)? Jag hade inte klarat det.

Obegränsad budget?

I så fall fyller jag taket med kristallkronor. Tveklöst.

Guld som glimmar...

Jag har ju skrivit ett par inlägg där jag ondgör mig över dyra saker som ser lika bra ut som billiga. Tyvärr är det inte alltid så. Gissa vilken av nedanstående som kostar $2,99 resp $2899.




Jag letar alltså fortfarande armband som ni förstår av ovanstående. Har hittat ett par olika varianter med hjärta i rosa kristaller som jag är lite inne på, så blir det en Rosa bandet-statement. Men det är svårt att bestämma sig. Någon som är förvånad? Tänkte väl det.

Idag pratade vi förresten bröllop länge, hela familjen. Det var bra att höra allas åsikter. Tror att jag tror för mycket om min hälsa för det jag går och tänker på. Får nog skära ner lite. Men hur och vad?? Och jag är fortfarande extremt rådvill vad gäller middagsutförandet. Hur man hittar balansen mellan att uppfylla sina drömmar och vara ekonomiskt vettig är svårt.

Budget vs lyx

I Allt i Hemmet (och på en del folks bloggar, tror t ex det var Husmusen???) finns det en Budget-eller-Lyx-feature där man listar två liknande objekt i vardera klassen. Jag ska nu göra sammalunda.

$700 på Etsy



$109 från min Kinakille


$199 från en annan Kinakille, men jag tror att klänningen på bilden verklilgen är den de har sytt, och inte bara kopierat nåns foto och sen syr den en halvkass kopia

Ser ni stor skillnad??

Den här räknas som billig på Etsy:
$499 (fast jag misstänker starkt att det är en importerad Kina-klänning med tanke på namnloggan på bilden)


Jag har hittat den för
$109


$119


$129


Det som folk verkar anse riskfyllt med att köpa en Kinaklänning är att man inte får se sin klänning förrän den redan är sydd, och man kanske inte blir nöjd med tyget etc. Men det är lätt att beställa tygprov så man inte får nåt billigt "plasttyg". Men inte skulle Kinaklänningssajterna still be in business om deras kvalitet var så undermålig? Då skulle det sprida sig som en löpeld på alla bröllopsforum. Brudar är ett snacksaligt släkte!

Och jag kan bara minnas att jag har hört en person klaga på kvaliteten på sin Kina-klänning, och hon startade sen en egen importfirma med uppsydda Kinaklänningar. Kankse hon klagade så mycket på forumen för att folk inte skulle våga köpa en egen utan gå genom henne???? Vet inget speciellt om henne, så jag vill egentligen inte säga nåt dåligt.

Och vi får se vad jag vekrligen säger om min Kina-klänning när jag får den. Men de håller som bäst på att sy den nu! Jag har fått oerhört bra service hittills och om kvaliteten på klänningen är som kvaliteten på servicen komemr jag inte ha nåt att klaga på.

Men för den som ändå inte vill sänka sig ner till plebejernas nivå, eller vad det Maos proletariat nu kan heta, finns det ju andra alternativ. Återigen vill jag itne klaga på någon individ eller dens priser. Jag bara säger att jag inte vet om det verkligen är värt priset att köpa västerländska brudkläder.

$1500


$1800


$6500 (vilket är långt mer än hela vår bröllopsbudget, inkl ringar, inbjudningar, middag, fest, dekorationer, bröllopsresa, kläder, blommor, ja rubbet!)


Däremot skulle jag enormt gärna köpa en sån här blomboll med hängande kristall. Kostar bara $30 på Etsy. Och jag tror den är levande! Det skulle den visserligen inte vara när den kom fram hit om jag köpte den.


Ett sista P.S. om Etsy. Jag älskar idén med småföretagsamhet. Jag älskar också idén med att folk kan tjäna pengar på sin hobbyverksamhet/sitt hantverk. Men bara för att något är handgjort behöver det inte vara så mycket bättre eller finare än nåt annat. Om man medvetet gör valet att man vill betala någon massor av pengar för att den ska få utöva en hobby istälelt för att betala mindre till ett företag, som i sin tur betalar någon lön för att göra samma grej, kasnke med hjälp av en maskin, då är det OK. Men jag vill inte att folk ska bli förblindade av termen "handgjord". Fast om nån blir det så är det väl deras problem, inte mitt.
£6,77 inkl frakt på eBay.uk resp $60 exkl frakt på Etsy. Döm själva.

Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaargh!!!!!!!!!

Här har jag suttit och räknat med en dollar som sex kronor. I godan ro. Och ser plötsligt att den är närmare åtta än sex. Där rök den budgeten...


Kanske kan köpa nån klänning i pund istället. Pundet är inte över 13, och det är ju OK. Undrar om kinesiska pengar hänger så tajt ihop med dollar att det inte spelar nån roll om jag köper i GBP istället.

Tacksam!

Är så glad att vi inte har haft råd att köpa bröllopsresa. Tänk om vi hade köpt en Sterling-resa, nu när de har gått i konkurs. Eller FlyMe, som också har gått i konkurs. Det är det jag säger, vi får nog ta färja om vi ska resa nånstans :)



Förresten började jag räkna budget igår kväll. DEPRIMERANDE! Om 40 pers äter middag för bara 250:- per person så blir bara det 10 000:-!! Behöver mer pengar.

P.S. Fotot har naturligtvis inte något samband med konkurser. "Quantas never crashed".