[Nåt onomatopoetiskt äckelvisande ord]

Ni såg väl hur bridesmaiden står och håller upp klänningen och röker. Classy...

Fiasko och framgång

Förrätten från igår var ett fiasko. Har några idéer kvar så det är inte panik än.

Å andra sidan är handpenning lagd på huvudrätten idag. Det känns sååååå skönt att ha det avklarat.

Och efterrätten är inte beställd, men bestämd.

Och apropå mat eller liknande så har jag gått ner det där jag gick upp nyss. Trots efterrätt två gånger i Uppsala! Men nu ska här skärpas. Nästa lyxiga sak som ska ätas är min bröllopstårta -- hurra!

Smaka

Nu ska jag gå och smaka på ett förrättsalternativ som pappa nyss kom förbi med. Mikael och jag ska försöka bestämma oss angående maten ikväll. Det var så lugnt och tråkigt på ett positivt sätt på sjukhuset, och nu kommer man hem till bröllopsstress. Försöker verkligen hålla mig cool! Magandning!

Later dudes.

Blommor och annan fägring

Ellen och Rob har gett/ska ge oss blommorna som bröllopspresent. Supersnällt och en jättebra present. I veckan var jag hos floristen här i VH centrum och beställde min bukett. Det kändes pirrigt. Ellen fick sin därifrån också och hon var mycket nöjd med sin, så jag tror jag är i goda händer. Bara jag tar med en sax om de har satt dit nån "dill" :)

Funderade länge på vad jag tyckte bäst om. Var ett tag inne på vita anemoner,

men insåg sen att jag är mer en färgstark än en vit person. Vad min favoritfärg, tillika färgen på servetterna till middagen, är, är väl ingen överraskning, så här kommer några buketter jag gillar:









Jag lämnade ett A4-papper med instruktioner som Ingen brudslöja, gerbera eller ormbunke, sa att jag ville ha mörkcerisa nejlikor och säsongens blommor och lite blandat i en handbunden, lagom "fri" bukett, inget konstigt eller modernt. Vi tittade på bilder också, och på några av blommorna i deras kyl, förutom pratade en lång stund också, och jag känner mig trygg. Jag är övertygad om att buketten blir fin. Hur kan blommor bli annat än fint??

Däremot sa slutligen hon ett högre pris än jag hade förväntat mig, med nejlikor och säsongens blommor som bas. Å andra sidan kompromissade vi lite på det, och så blev bordsdekorationsrosorna förfärligt mycket billigare än jag hade räknat med, så sammantaget kommer vi under budget! Det är jag mycket glad för, och säkert E&R också :)

Om två veckor smäller det! Har tyvärr kommit på att jag kan börja oroa mig för vädret också. Ska jag ha med mig en sån där mormors-plastpåse med knytband att sätta på huvudet om det regnar? Var köper man såna? Kan köpa en hemanentförpackning och använda huvan där i :) Jaja, ska inte ta ut problemen i förskott. Man jag kan just se mig med klappa-kanin-hår. Ozonlagret kommer hursomhelst att minskas signifikant den 12 sept. Sorry, miljövänner. Hårsprayburkens drivgas alltså.

Och vi har fortfarande inte bestämt/beställt mat. Mikael säger att han bara har en åsikt, att middagen ska vara varm, och så vet vi att Karolinas Paul är mentalt allergisk mot fisk, typ spyr om det finns fisk i samma rum, så vi ska inte ha lax till huvudrätt. Det är det nog fler som blir glada för, vet jag. Men that's it.

Och apropå specialkost så kommer det nog till andra allergiker och "matvägrare". Huvva, om jag sätter den sidan till blir jag nervös. Men idag i telefon kom M och jag överens om att vi har vi det viktigaste -- hindersprövning, rekommendationer och klareringsintyg, så vi kan gifta oss, och allt annat får gå som det vill. Härom dagen drömde jag att cateringfirman hade glömt av oss när mathämtaren kom dit, så Christina Hanke körde till McDonalds och köpte hamburgare åt alla. Fast om det blir så så hämtar vi nog från Vegabaren istället.

P.S. Har just provat mina nail tip guides. Det blev inte så värst bra. Läckte in under kanten, till exempel. Jag vet att Robs bror alltid målar French manicure på sin fru, men Sydafrika är lite lång resa. Vet inte om Rob ställer upp på sånt, han är ju i alla fall van att hålla i en fin pensel.

Fast egentligen är det inte min stil med French manicure. Det är för blekt ihop med min genomskinliga hy. Från början hade jag tänkt ha mörkcerise nagellack,

men jag kom på att jag måste vara helvit i templet. Tror inte jag pallar med att måla nagellack i brudrummet efter vigseln, när alla står och väntar. Undrar vad manikyr kostar? Nej, nu är jag nog löjlig. Nån måtta på fåfängan och detaljplaneringen får det vara. Det räcker med lite tid, noggrannhet och en korrigeringspenna. Get a grip, bruden. Bruden :)

Hata mig inte...

... men det här ser faktiskt läskande ut som bröllopsmiddag. Roligt och ovanligt också. För en sån som jag som abhor the overly traditional.

Källa: Utah Bride Blog (where else)

Har förresten ätit den godaste hamburgaren I MITT LIV på en fin restaurang i Köpenhamn. Gammal hederlig mat som kan lagas bättre än av stackars Donken med sitt skräprykte.

Fast å andra sidan, sätt ett gott nybakat bröd framför mig så är jag såld.


Källa: Tea and whimsy

Cookie monster opinion

I det stora landet i väster och som dominerar bröllopsnätet (as in Tha Wedding Intarnet) är det ju som bekant stort och snyggt som gäller liksom. Huvudsaken är ytan, kan det tyckas.

Men är det nån mer än jag som tycker att för perfekt är för tråkigt? De här kakorna är ett exempel. Jag har sett dem på flera bloggar, som exempel på fantastiska favors som man dessutom kan customize. De kommer från Gumdrop Cookie Shop. Men jag tycker inte att man kan äta sånt som inte ser ut som kakor. Kakor ska vara bruna eller beiga, lite knöliga, och man ska kunna ana till sig antingen chokladen eller havregrynen. Att äta nåt som ser ut som det kommer rätt från en serietidning går liksom emot min religion, eller i alla fall min svenska instinkt. De är liksom för snygga för att vara kakor.

Bilden till höger är snodd från What Junebug Loves, en f ö mycket bra brölllopsblogg.

Nej, om det blir kakor på bröllopet så hoppas jag att de kommer att se ut såhär:


eller såhär


eller såhär


eller såhär. Mmmm!


Credit: Martha Stewart

Velig? Ja, såklart!

På en del bloggar låter de brudpar berätta om sitt bröllop under några underrubriker. Eftersom jag har problem med att bestämma mig tänkte jag låtsas att vi redan har gift oss och berätta om "hur det var", så kanske jag kan börja känna efter vad som är viktigast för mig.

För mig var två punkter viktigast på bröllopet, förutom själva giftas-biten med Mikael, och det var att få det:
* klassiskt, tjusigt och
* intimt, personligt. Allt handlade om hur vi skulle få det.

VENUE:
Jag hade tusen idéer och sparade bilder på snygga dekorationer, men ville egentligen slippa tänka på dekoren. Även om jag som brud inte måste göra allting själv, var det ändå skönt att ens slippa tänka ut hur eventuella hjälpredor skulle dekorera. Det var jätteskönt att ha middagen på ett vackert ställe där alla fick njuta. Det var nog mycket att tänka på ändå utan att behöva ha det att tänka på också. Jag vet att jag är ett kontrollfreak och att jag har drömt om mitt bröllop hela livet, så det hade inte funkat att bara säga till mig själv att låta bli att bekymra mig.

Fast viktigast vad gäller platsen var såklart vigseln. Att vi gifte oss i templet var dagens höjdpunkt, om än lite kort och jag är glad att festligheterna kunde hålla på lite längre i och med middagen. Jag var ju tvungen att tänka på hur vi skulle lägga upp bröllopet så jag inte skulle få ligga i sängen två veckor efteråt, som Mikael sa. Det är mycket man vill, men allt kanske inte går.

THEME:
Att välja svartvitt istället för brunt till det cerisea var ett bra beslut. Det var lättare att "hålla ihop" bröllopet på det viset, alltifrån inbjudningar och övriga trycksaker, till dukning och dekoration och folks kostymer. [Sen vill jag inte skvallra mer om vad jag lurar på om det blir så att det ska dekoreras nånstans i alla fall, men jag har ett tydligt tema in mind.]

FLOWERS:
Jag har sett så mycket bilder av vackra blommor och hade inte något särskilt sätt som det måste se ut på. Ville ha billiga men vackra blomsterarrangemang och det blev jättetjusigt. Tungelsta är bra på växter! Eftersom jag har fått nippran på mörkcerisea nejlikor var det lätt att få råd med lite blommor. Det hade varit värre om mina favoritblommor var orkidéer.

Jag är glad att jag inte band brudbuketten själv utan lät ett proffs göra det. Och det var samma där, jag hade inte något särskilt som var livsviktigt, förutom färgerna och formen, och jag blev så nöjd. Jag hade varit inne på att göra Mikaels corsage själv, men även om det hade varit roligt och det finns hundratals bilder på vackra corsager att härma, var det ändå skönt att slippa tänka på det också.

FOOD:
Här var det svårt att bestämma sig. Maten kändes viktig. Inte just vilken mat det blev, för det är så mycket som är gott, men jag ville verkligen "bjuda till fest" och inte ha det för vardagligt. Det svåra då var ju avvägningen med vad som var rimligt rent ekonomiskt. Dels vilka pengar vi faktiskt hade att röra oss med, och dels vilka saker som kändes viktigare att lägga pengarna på. Bröllopet var ju ändå vår dag, och det kändes bra att vi kunde åka på bröllopsresa, vilket vi kanske inte riktigt hade haft råd med om vi hade bjudit 50 personer på trerätters på ett slott. Som vi gjorde det nu blev det jättelyckat och vi var hemskt nöjda med maten. Jag är glad att vi fick sitta ner och äta i lugn och ro, och umgås med de närmaste bröllopsgästerna i några timmar. Det blev precis en sådan stämning som jag hade önskat mig -- festlig, men ändå personlig och som att alla gästerna var på samma fest och vi umgicks som grupp.

CAKES:
Smaken på tårtorna hade jag "bestämt" rätt tidigt och vi hittade bra alternativ här också. Jag ville inte ha någon vit tårta som liksom står i givakt i sin perfekthet, utan något som utseendemässigt liknar tårtor man äter i vanliga fall. Var inne på muffins ett tag, men det blir så mycket dekoration (att vara nervös för hur det ska gå, inte som jag måste göra själv) och så blir varje muffins säkert torrare än om det är tårta.

FAVORS:
När jag inte kunde köpa pärlsmycken från Kina blev jag lite at a loss. Jag ville gärna ge gästerna något, men inte något dyrt, och många av de amerikanska favors:arna känns för stereotypa. Men jag fick idén en dag när jag läste [XX]:s blogg, och det blev en personlig, billig, minnesvärd favor som dessutom involverade att vi gav pengar till välgörenhet. Underbart! Och mina förberedelser var roliga, i alla fall de första 20 :)

PHOTOS:
Eftersom jag har gått upp i vikt så mycket har jag varit orolig för att jag ska bli ledsen när jag ser mig på bröllopsfotona. Därför var det extra viktigt att jag kände mig fin i håret och snyggt sminkad. Fotona var också en viktig del. Jag hade dividerat med mig själv om ifall det skulle vara värt pengarna att ta några studiofoton också, och den frågan fick sitt svar när jag kontaktade fotografen. En duktig fotograf vet hur man ska göra med vinklar och skuggor och ljus, men det måste vägas mot kostnaden. Men att inte ha några foton där jag kände mig nöjd med mitt utseende kändes inte heller som ett alternativ och som något jag skulle ångra längre fram i tiden. Men mycket faller på plats när man pratar med olika vendors och får prisförslag.

En annan sak som var viktig för mig var att jag skulle få ett positivt minne av bröllopet, inte ha en känsla av "aldrig mer" efteråt. Det innebar att jag var tvungen att anpassa vissa planer till min hälsa, och också att jag var tvungen att ge avkall både på vissa av planerna och på kontrollen. Men när jag insåg vad jag ville i längden -- se tillbaka på den här dagen med glädje -- var det lite lättare att prioritera. Att jag ändå har ägnat så mycket drömmeritid på nätet osv var också härligt, för jag har blivit alldeles lagom mätt på bröllop. Jag vill varken göra om det för att jag inte hann tänka ut vad jag ville och det bara blev något, hipp som happ, men jag skyr inte heller tanken på min bröllopsdag som något jättejobbigt. Det blev en dag som var som en liten efterrätt -- man fick något sött efter maten, men man är ändå rätt mätt och måste inte ha en bit till. Det var lagom.

Lite ågren

Jag har ännu inte talat med brudgummen om detta, men jag har lite platsångest. Vi hade bestämt oss för att ha middagen på ett ställe, men jag börjar få second thoughts. Det är ju viss stil och klass på mig, hrm, och det är ju ett sånt här ställe som passar... Just detta blir lite långt, för det är Chicago's History Museum. Men visst suger det i er när ni ser det? Det gör det i alla fall i mig. Jag vet inte om min klänning kommer att frasa, men det där är en lokal värdig äkta klänningsfras.


Fast å andra sidan är det ju det med pengar. Vad är rimligt att lägga ut på en enda fest??? Med barn som svälter i världen? Och är jag så osjälvisk att jag kan "offra" min dröm om hur jag vill ha bröllopet för de fattiga barnens skull? Jag är inte säker. Här har man gått och drömt -- olika drömmar olika säsonger, men drömt likväl -- om Bröllopet i 38 år, eller i alla fall i 34 år, och hur viktigt är det egentligen att det blir ungefär som man har drömt om?

DON'T:s

Här är några av mina bröllops-DON'T:s:

Ingen påklistrad "kunglighet" i slott med rustning (hellre verklig stil än låtsad klass)


Brudgummen får inte ha turban och bruden ska inte ha ring i näsan


Det ska inte giftas i flip-flops hemma i trädgården och sen återgås till vardagssysslorna


Ingen brudgum från Gökboet


Mer än underkläder på brudguummen


Inga snickarbyxor (och corsage -- tala om stilbrott!) på brudgummen, och bruden som har klätt sig så fint... That's disrespectful.


Inga vardagsklädda groomsmen (hellre inga alls än såna!!)


Men å andra sidan behöver inte uppklädda groomsmän heller vara snyggt, särskilt inte om de står med händerna i fickorna på fotot. Och the bridesmaids behöver inte ha exakt samma fotpose. Det kan tillåtas finnas rum för nån sorts liv och personlighet.


Inga solglajjer och illasittande kostymer


Tar tillbaka det där om liv och personlighet... Att bruden bestämmer kläderna är nog en bra idé, i alla fall ibland...


Så kommer vi till de övriga gästerna. INGA VARDAGSKLÄDER!!!


Inga jeans, inga ytterjackor, inga som har glömt att klippa sig.


Inget gammalt skägg.


Ingen utklädning (hoppas jag det är i a f) och inget tacky spex.


Ingen magdans (annat än av bruden nattetid och i enrum för brudgummen).


Inga läskiga så kallade performers.


Maten då. Den är också viktig. Ingen mat som är "eller nåt" as in "det här är fisk eller nåt".


Ingen kålsoppemiddag hemma i köket.


Inga caferutiga dukar och plastmuggar.


INGEN tårtmatning!!!!!!!!!!!


Ingen vacker tårta i ful furulada.


Sorry, men inga vilda ungar.


Tyvärr är heller inga getter välkomna.


Det var väl the Don't:s tror jag. Rätt rimligt och inte Bridezilla-aktigt alls...