For real?

Läst på classic bride:

Hi! My name is Ashley, I am an avid reader of your blog! I am getting married in September and am on the search for fun and useful bridesmaid gifts that don't cost over $100 because I have 7 girls. Do you have any suggestions, ideas or places to look?

Jag behöver väl inte specificera vad det är jag undrar. Om det är allvar att hon köper presenter till sina brudtärnor för närmare 6000:- kronor.

Det är hur som helst mer än vad hela vår bröllopsmiddag får kosta.
................
Alltså, är inte avundsjuk. Tycker inte folk är kloka.

Idéer för de täta

Salma Hayek har gift sig igen (denna gången med gäster närvarande) med en miljardär nu i helgen som gick. Läs här om några av detaljerna:


The biggest news is Salma Hayek’s second wedding to billionaire Francois-Henri Pinault! The festivities began during the rehearsal dinner in Venice, which was a masquerade ball [den idén köper jag på stört]. For the ceremony on Saturday, Hayek wore a Balenciaga gown [tja...] and carried a bouquet or orchids and stephanotis with crystals [kristaller ja, orkidéer, nja], she later changed into a knee-length fuschia gown for the reception [okejdå]. The couple’s daughter Valentine was the flower girl alongside Pinault’s children from a previous marriage [så börjar det vara nuförtiden]. According to People, guests included “about 150 friends and family members, including Penélope Cruz, Edward Norton, Woody Harrelson, Antonio Banderas, Melanie Griffith, Olivier Martinez, Luis Miguel, Ashley Judd, Charlize Theron, Stuart Townsend, Bono, Gael García Bernal, Enrique Murciano, David Blaine, Ziyi Zhang, Anna Wintour and former French President Jacques Chirac [tjena]. The wedding was a black tie affair. Guests wore black and gold masks as they arrived for the nuptials.”[häftigt] The A lister guests even gathered during the ceremony to serenade the couple with a Hawaiian version of “over the Rainbow.” [cheesy] Even Hayek got up on stage during the reception when she, Charlize Theron, and Woody Harrelson joined Bono [ja tack, fast hellre Real Group] and Damien Marley to sing “Stand by Me.” [och hellre Du är det vackra jag ser i mitt liv. Men annars så...]


Sett på Beau-Coups blogg.

Dagens bästa

Den här brudklänningen inhandlades för $5 (!!!) på en second-hand-affär i Canada som tar betalt efter vikt.


1. Priset är oslagbart.
2. Coolt och eco att återvinna.
3. Roligt att ha en alldeles unik kläning.

Sett på 2000 Dollar Budget Wedding. Läs också mer här.

P.S. The average cost of a wedding is $28,082, and the average dress is $1,075, according to the Brides.com American Wedding Study 2009.

$5 är 0,465 %. Kudos.

Också från Glamour.

Table numbers

Jag vet inte ens vad det heter på svenska -- bordsnummer låter inte så bekant. Kanske är vi inte så galna (?) i Sverige att vi har pippi på alla detaljer som finns med på alla värdiga bröllop i USA. Hur som helst. Jag läste nyss ett blogginlägg på Beginning of Forever om att damen i fråga hade hittat de perfekta bordssiffrorna. Tydligen ska man först av allt ha små lappar med alla gästernas namn poå där det står en siffra, som hänvisar till ett bordsnummer, och så ska det stå en siffra på varje bord så gästerna hittar sin plats. Så här ser bordsnumrena ut:


Rätt fina i och för sig. Men nu kommer det. Hon ska ha 25-30 bord och siffrorna kostar nästan 30:- styck. Det blir ca 7-800:-, det! Sen ska hon DESSUTOM stoppa dem i ramar. Vad kostar en ram? Inte mindre än 50 spänn, antar jag. D v s ytteroligare ca 1350:-. Jäpp. TVÅTUSEN KRONOR FÖR BORDSNUMMER!!!!!!!!!!!!!!!

Jag kreverar!

P.S. Visserligen har väl damen i fråga smak, för hon har samma blog skin som jag, men där slutar likheterna!

"Grr" om ett par saker

1. Ser jag en bild till av ett brudpars fötter så blir jag nog tokig. Kan de inte komma på ett mer ovanligt sätt att fota skorna om de vill föreviga dem? Och för det andra, sandaler på brudgummen är inte OK. Fast å andra sidan så verkar bruden inte ha några värst avancerade brudskor, så kanske de har ett casual beach wedding. Men sandaler och kostym går aldrig ihop, inte ens en ljus kostym, if you ask me.


2. Dekorera lokalen. Alltså, det är såklart en god idé, men det finns gränser!! Varför inte drapera hela himla stället i tyg från golv till tak. Folk svälter, men låt oss slå in ett rum i 400 m tyg! (som inte ens blir särskilt snyggt!)



3. Stolar. Tydligen räcker det inte med att använda de stolarna som finns i lokalen man hyr. På fullt allvar har jag läst om brudar (inte bara en heller) som är missnöjda med såna här:


och istället ska hyra såna här för $10 styck. Chivari heter de visst, och jag tycker de är anskrämliga! Fast man kan ju få dem med stolsdynan i olika färger som matchar bröllopsfärgerna... Det avgör väl saken.



Bildbevis på att alla som duger verkligen har såna här stolar på sina foton var oerhört lätt att hitta:

Säg förresten att du har ett medelbröllop med 150 gäster. 150 x $10 = ca 13 500:-. FöR STOLAR!!!!!!!!! Om vi hade 13 500:- till mat så vore jag glad...

Tragiskt dessutom att i landet där alla ska vara fria att välja och vara sig själva, så är det bara en enda stolsvariant som verkligen duger. Den, eller om man inte har råd, så hyr man chair covers som man knyter om med en bred tygremsa. Huvva!

Nog för att jag skulle tycka det vore coolt att äta middag i ett rum med bara Louis XIV-stolar, ghost eller tygvariant, men det finns ju som sagt gränser. Att lägga så vansinniga mängder pengar på nåt folk har rumpan på och som bara syns innan folk har satt sig, är helt vansinnigt.

4. Vad är det man vill minnas från sitt bröllop? Hur glad man var, hur vacker man kände sig, hur stilig ens man var, glädjen i varandras ögon, alla familjemedlemmar och vänenr och kramar och tal och sånger. Kanske också maten och brudbuketten och naturen och att lokalen var vacker. Men jag tycker att bröllopsindustrin överflödar av foton liknande detta, som visserligen är fint, men som också vidmakthåller falsariet att bröllopet är en show, och att man måste visa upp sin goda smak och sin feta plånbok och vad de räcker till i kombination. Fler ögonblicksbilder på glada gäster och lyckliga ögonblick och färre uppställda foton på pynt!



P.S. Ursäkta alla som på sina bröllop hade vita lakan över stolarna och rosetter och pynt och brudgum i sandaler. Men det här är en högst personlig och subjektiv blogg.

Hyr dina smycken

Tips till den som vill se ut like a million bucks på sin bröllopsdag utan att actually spend a million bucks: man kan hyra sina smycken på Adorn. De kostar fortfarande mer att hyra än jag ens är villig att betala för att få smycken att behålla, men idén är god för fetare budgetbrudar som vill vara prinsessor för en dag. Här är några av mina favoriter:

Helt set med halsband, armband och örhängen, kostar "bara" $800 att hyra...


Armband Livingstone, säljes för $19350, uthyres för $650


Armband Masterson, säljes för $11660, uthyres för $390


Armband Clark, säljes för $11400, uthyres för $430


Örhängen Whittaker, säljes för $3200, uthyres för $110


Örhängen Roberts, säljes för $5700, uthyres för $190


Örhängen Eaton, säljes för $2100, uthyres för $100


Örhängen Ashley, säljes för $3030, uthyres för $100


Örhängen Chamberlain, säljes för $7200, uthyres för $250


Halsband Coleman, säljes för $1800, uthyres för $100


Källa: Adorn Brides

Mera bevis för att pengar inte är samma sak som smak

Snygg.



Men vedervärdig. Sicken "passform". And is that a nipple I see? (Och nej, jag ser inget som ni inte ser, men rent anatomiskt borde man nästan det.)

Bägge är av Vera Wang. Jag tror bestämt jag tycker hon är överrklamerad.

12 citroner

Hittade följande musing på My Wedding. Klokt indeed!

A Twelve Lemon Centerpiece
by Deenah Byramjee of Tango Magazine

Remember the Jennifer Aniston-Vince Vaughn movie, The Break Up, where Aniston’s character, Brooke, is furious that Vaughn’s character, Gary, only brought her 3 of the 12 lemons she needed to make her 12-lemon centerpiece? Since that movie, and since seeing a friend of mine actually put lemons in a bowl and use it as table décor, the whole concept of a 12-lemon centerpiece really amuses me.

My fiancé and I just got an estimate for the flowers and other décor in the ceremony and reception for our wedding, and I may be the first bride in the history of the five-diamond resort where we are hosting to forgo flowers altogether. I am probably over estimating the pop culture awareness of my guests as well as their appreciation for my attempt to mock the exorbitant margins of the floral industry, when I anticipate that a 12-lemon centerpiece could be a total scream.

I used to be a girl who thought if you can’t afford to have an appropriately tasteful wedding, then you should do something tiny with just family and call it a day. Approximately 5 months into wedding planning, I am still that girl. The mistake I made was grossly underestimating the costs of my particular tastes. Show me a catalog of floral centerpieces and without knowing anything about flowers, seasonality, or necessary importing, and my favorite will inevitably be the most expensive in the lot. Who would have thought peonies were such a fortune?

At the same party with the bowl of lemons, I started chatting with some girls gossiping about a particular bride who had been especially obnoxious in toting how expensive everything was at her upcoming wedding. She was particularly proud of her Cartier invitations, (confession: I didn’t even know that Cartier did invitations). We were all man handling the invitation, the envelope lining of which was actually quite nice when it struck me that the invitation displayed no real creativity or demonstration of the bride’s unique taste. It was plain. Dare I say, boring? I was running to catch the bandwagon with the rest of the girls gushing over the grandness of the Cartier invitation, when I stopped myself, and here is where I take issue.

I’ve always said, "All the money in the world can’t buy good taste." With enough money, the tackiest most taste-deprived bride can plan an InStyle-worthy elegant wedding. Pending she is smart enough to surround herself with tasteful people, and guise whatever missteps she may take behind names like Cartier.

There is, however, no achievement in this. Don’t tease me with a Cartier invitation only to show me your entire wedding is just a litany of decisions based solely on elitist price tags. I want my guests to recognize an element of risk-taking in my décor, and think, “I would have never picked that, but damn it looks good!” I may not be able to pull off the 12-lemon centerpiece in lieu of peonies, but I know I’ve got it in me to plan an event that people will remember as beautiful without succumbing to the cash cows of wedding planning. So mooooo-ve over Cartier invites. The cheap-chic chickadees are moving into the barn.