Velig? Ja, såklart!

På en del bloggar låter de brudpar berätta om sitt bröllop under några underrubriker. Eftersom jag har problem med att bestämma mig tänkte jag låtsas att vi redan har gift oss och berätta om "hur det var", så kanske jag kan börja känna efter vad som är viktigast för mig.

För mig var två punkter viktigast på bröllopet, förutom själva giftas-biten med Mikael, och det var att få det:
* klassiskt, tjusigt och
* intimt, personligt. Allt handlade om hur vi skulle få det.

VENUE:
Jag hade tusen idéer och sparade bilder på snygga dekorationer, men ville egentligen slippa tänka på dekoren. Även om jag som brud inte måste göra allting själv, var det ändå skönt att ens slippa tänka ut hur eventuella hjälpredor skulle dekorera. Det var jätteskönt att ha middagen på ett vackert ställe där alla fick njuta. Det var nog mycket att tänka på ändå utan att behöva ha det att tänka på också. Jag vet att jag är ett kontrollfreak och att jag har drömt om mitt bröllop hela livet, så det hade inte funkat att bara säga till mig själv att låta bli att bekymra mig.

Fast viktigast vad gäller platsen var såklart vigseln. Att vi gifte oss i templet var dagens höjdpunkt, om än lite kort och jag är glad att festligheterna kunde hålla på lite längre i och med middagen. Jag var ju tvungen att tänka på hur vi skulle lägga upp bröllopet så jag inte skulle få ligga i sängen två veckor efteråt, som Mikael sa. Det är mycket man vill, men allt kanske inte går.

THEME:
Att välja svartvitt istället för brunt till det cerisea var ett bra beslut. Det var lättare att "hålla ihop" bröllopet på det viset, alltifrån inbjudningar och övriga trycksaker, till dukning och dekoration och folks kostymer. [Sen vill jag inte skvallra mer om vad jag lurar på om det blir så att det ska dekoreras nånstans i alla fall, men jag har ett tydligt tema in mind.]

FLOWERS:
Jag har sett så mycket bilder av vackra blommor och hade inte något särskilt sätt som det måste se ut på. Ville ha billiga men vackra blomsterarrangemang och det blev jättetjusigt. Tungelsta är bra på växter! Eftersom jag har fått nippran på mörkcerisea nejlikor var det lätt att få råd med lite blommor. Det hade varit värre om mina favoritblommor var orkidéer.

Jag är glad att jag inte band brudbuketten själv utan lät ett proffs göra det. Och det var samma där, jag hade inte något särskilt som var livsviktigt, förutom färgerna och formen, och jag blev så nöjd. Jag hade varit inne på att göra Mikaels corsage själv, men även om det hade varit roligt och det finns hundratals bilder på vackra corsager att härma, var det ändå skönt att slippa tänka på det också.

FOOD:
Här var det svårt att bestämma sig. Maten kändes viktig. Inte just vilken mat det blev, för det är så mycket som är gott, men jag ville verkligen "bjuda till fest" och inte ha det för vardagligt. Det svåra då var ju avvägningen med vad som var rimligt rent ekonomiskt. Dels vilka pengar vi faktiskt hade att röra oss med, och dels vilka saker som kändes viktigare att lägga pengarna på. Bröllopet var ju ändå vår dag, och det kändes bra att vi kunde åka på bröllopsresa, vilket vi kanske inte riktigt hade haft råd med om vi hade bjudit 50 personer på trerätters på ett slott. Som vi gjorde det nu blev det jättelyckat och vi var hemskt nöjda med maten. Jag är glad att vi fick sitta ner och äta i lugn och ro, och umgås med de närmaste bröllopsgästerna i några timmar. Det blev precis en sådan stämning som jag hade önskat mig -- festlig, men ändå personlig och som att alla gästerna var på samma fest och vi umgicks som grupp.

CAKES:
Smaken på tårtorna hade jag "bestämt" rätt tidigt och vi hittade bra alternativ här också. Jag ville inte ha någon vit tårta som liksom står i givakt i sin perfekthet, utan något som utseendemässigt liknar tårtor man äter i vanliga fall. Var inne på muffins ett tag, men det blir så mycket dekoration (att vara nervös för hur det ska gå, inte som jag måste göra själv) och så blir varje muffins säkert torrare än om det är tårta.

FAVORS:
När jag inte kunde köpa pärlsmycken från Kina blev jag lite at a loss. Jag ville gärna ge gästerna något, men inte något dyrt, och många av de amerikanska favors:arna känns för stereotypa. Men jag fick idén en dag när jag läste [XX]:s blogg, och det blev en personlig, billig, minnesvärd favor som dessutom involverade att vi gav pengar till välgörenhet. Underbart! Och mina förberedelser var roliga, i alla fall de första 20 :)

PHOTOS:
Eftersom jag har gått upp i vikt så mycket har jag varit orolig för att jag ska bli ledsen när jag ser mig på bröllopsfotona. Därför var det extra viktigt att jag kände mig fin i håret och snyggt sminkad. Fotona var också en viktig del. Jag hade dividerat med mig själv om ifall det skulle vara värt pengarna att ta några studiofoton också, och den frågan fick sitt svar när jag kontaktade fotografen. En duktig fotograf vet hur man ska göra med vinklar och skuggor och ljus, men det måste vägas mot kostnaden. Men att inte ha några foton där jag kände mig nöjd med mitt utseende kändes inte heller som ett alternativ och som något jag skulle ångra längre fram i tiden. Men mycket faller på plats när man pratar med olika vendors och får prisförslag.

En annan sak som var viktig för mig var att jag skulle få ett positivt minne av bröllopet, inte ha en känsla av "aldrig mer" efteråt. Det innebar att jag var tvungen att anpassa vissa planer till min hälsa, och också att jag var tvungen att ge avkall både på vissa av planerna och på kontrollen. Men när jag insåg vad jag ville i längden -- se tillbaka på den här dagen med glädje -- var det lite lättare att prioritera. Att jag ändå har ägnat så mycket drömmeritid på nätet osv var också härligt, för jag har blivit alldeles lagom mätt på bröllop. Jag vill varken göra om det för att jag inte hann tänka ut vad jag ville och det bara blev något, hipp som happ, men jag skyr inte heller tanken på min bröllopsdag som något jättejobbigt. Det blev en dag som var som en liten efterrätt -- man fick något sött efter maten, men man är ändå rätt mätt och måste inte ha en bit till. Det var lagom.

Budget vs lyx

I Allt i Hemmet (och på en del folks bloggar, tror t ex det var Husmusen???) finns det en Budget-eller-Lyx-feature där man listar två liknande objekt i vardera klassen. Jag ska nu göra sammalunda.

$700 på Etsy



$109 från min Kinakille


$199 från en annan Kinakille, men jag tror att klänningen på bilden verklilgen är den de har sytt, och inte bara kopierat nåns foto och sen syr den en halvkass kopia

Ser ni stor skillnad??

Den här räknas som billig på Etsy:
$499 (fast jag misstänker starkt att det är en importerad Kina-klänning med tanke på namnloggan på bilden)


Jag har hittat den för
$109


$119


$129


Det som folk verkar anse riskfyllt med att köpa en Kinaklänning är att man inte får se sin klänning förrän den redan är sydd, och man kanske inte blir nöjd med tyget etc. Men det är lätt att beställa tygprov så man inte får nåt billigt "plasttyg". Men inte skulle Kinaklänningssajterna still be in business om deras kvalitet var så undermålig? Då skulle det sprida sig som en löpeld på alla bröllopsforum. Brudar är ett snacksaligt släkte!

Och jag kan bara minnas att jag har hört en person klaga på kvaliteten på sin Kina-klänning, och hon startade sen en egen importfirma med uppsydda Kinaklänningar. Kankse hon klagade så mycket på forumen för att folk inte skulle våga köpa en egen utan gå genom henne???? Vet inget speciellt om henne, så jag vill egentligen inte säga nåt dåligt.

Och vi får se vad jag vekrligen säger om min Kina-klänning när jag får den. Men de håller som bäst på att sy den nu! Jag har fått oerhört bra service hittills och om kvaliteten på klänningen är som kvaliteten på servicen komemr jag inte ha nåt att klaga på.

Men för den som ändå inte vill sänka sig ner till plebejernas nivå, eller vad det Maos proletariat nu kan heta, finns det ju andra alternativ. Återigen vill jag itne klaga på någon individ eller dens priser. Jag bara säger att jag inte vet om det verkligen är värt priset att köpa västerländska brudkläder.

$1500


$1800


$6500 (vilket är långt mer än hela vår bröllopsbudget, inkl ringar, inbjudningar, middag, fest, dekorationer, bröllopsresa, kläder, blommor, ja rubbet!)


Däremot skulle jag enormt gärna köpa en sån här blomboll med hängande kristall. Kostar bara $30 på Etsy. Och jag tror den är levande! Det skulle den visserligen inte vara när den kom fram hit om jag köpte den.


Ett sista P.S. om Etsy. Jag älskar idén med småföretagsamhet. Jag älskar också idén med att folk kan tjäna pengar på sin hobbyverksamhet/sitt hantverk. Men bara för att något är handgjort behöver det inte vara så mycket bättre eller finare än nåt annat. Om man medvetet gör valet att man vill betala någon massor av pengar för att den ska få utöva en hobby istälelt för att betala mindre till ett företag, som i sin tur betalar någon lön för att göra samma grej, kasnke med hjälp av en maskin, då är det OK. Men jag vill inte att folk ska bli förblindade av termen "handgjord". Fast om nån blir det så är det väl deras problem, inte mitt.
£6,77 inkl frakt på eBay.uk resp $60 exkl frakt på Etsy. Döm själva.

Miscellaneous

1) Ska INTE ha ett sånt här foto.


2) Med tanke på hur finklädda gästerna kommer att vara (ahem!!!) börjar jag fundera på att inte bara fånga deras kläder utan även deras skor på bild. Det vore lite coolt att ha en gästbok med den sedvanliga lyckönskningen samt ett foto av paret/personerna, och sen ett av derars skor. Übercoolt. Dock inte som dessa. Det är inte så imponerande skodon vi har att göra med här. Eller snarare: Är det pyjamasbyxor gästen har på sig???


3) Är inte så säker på det där med tårta. Men en sån här skulle kunna slinka ner.


4) Visst ser det här ut som nån IKEA-lampa som de har tagit bort sladden på??? Budget-idéer i all ära. More power to ya.


5) Börjar märka att jag har pippi på kristallkronor.


6)Många hittar på (läs: gör) egna örhängen till sina bridesmaids, eller hårprydnader. Det är en lite rolig idé. Som jag möjligtvis hade kunnat anamma om jag hade haft ett hiskeligt amerikanskt bröllop med 6-8 bridesmaids i likadana outfits. Nej, förlåt, jag ska inte kalla dem hiskeliga. Men om jag hade haft några bridesmaids hade jag kunnat tänka mig att tillverka någon sån här hårprydnad. [Nu drar mina nära och kära kvinnliga vänner en lättnadens suck över att de slipper komma med en tupp i håret på mitt bröllop.]

För den pysselGALNE

Martha Stewart har en egen craft store där man kan köpa diverse pysselsaker. Vad sägs om att göra en egen bukett, så att man inte behöver kasta ut sin riktiga till de svältfödda fröknarna. Kostar bara $14,99, men den ovärderliga glädjen av att ha gjort en egen blomma får du gratis på köpet... [Ja, jag är sarkastisk. Inget fel på pyssel, men det finns ju normalt pyssel och pysselmani.] Fast medge att buketten är snygg! (Det är bara så att när vanligt folk ger sig på att göra den ser det inte ut som när Proffspysslarna och Stylisterna har varit på den, men det är en annan femma.)



När jag letade efter en bild av en brud som kastade sin bukett hittade jag en blogg som heter African American Brides (att en stor del av USA skulle sätta all saliv i världen i halsen om nån startade en blogg som hette Caucasian Bride är en annan historia, och en annan blogg, tillika en som jag inte tänker skriva i alla fall) där det stod om olika sätt att kasta buketten. Fattar ni, olika sätt att kasta buketten! Jag älskar USA, men ibland har de bara för lite vettigt att sysselsätta sig med!

Däremot hann mina ögon fastna på ett av sätten: Istället för att kasta buketten till vargarna bestämmer man sig för en av sina ensamstående gäster som man hoppas kommer att gifta sig härnäst, och ger buketten till henne och berättar för gästerna varför man har valt just henne. En uuuuunderbart söt idé! [Inte för att jag är osjälvisk nog att ge bort min brudbukett, men ändå. Man kan ju ha nån annan bukett om man vill incorporate den här detaljen.]

Ett annat alternativ tyckte jag också om: If the number of single guests at your wedding will be limited, why not honor the married couples that are present? You can have the DJ or bandleader have the couples that have been married five, ten, fifteen, twenty, and so on, years stand up. The couple that has been married the longest is then presented with the bouquet.