Bokmärken

Hade tänkt tillverka bokmärken till gästerna som "wedding favors", men efter att ha gjort färre än 20 inbjudningskort (vilket inte låter som nåt men kändes som nåt!) och insett att det dessutom finns tackkort i horisonten, bestämde jag mig för att låta bli. Måste inte ha sååååå mycket DYI på bröllopet. Är bättre att jag sparar lite energi till... ni vet när. Men det var en bra idé. Det är mycket som åker på skroten såhär på sluttampen!







Det sista har Kicki gjort, och det var det osm inspirerade mig. Kanske om jag hade haft en 18 månaders förlovning och hade gjort ett i veckan. Men jag orkar inte dra fram mina scrapgrejer en gång i veckan å andra sidan. Men bra gjort Kicki!

Favors

Mikael säger att han döööööör om vi ska ha favors på vårt bröllop (eller hur nu en man uttrycker sig -- får träna på min male voice annars blir mina bestsellers bara brasvärmare). Men den här skulle han nog gilla. Hittad på Offbeat Bride (vem annars?):



Det stod att bruden hade smält choklad och hällt i en Lego-iskubslåda. Visste inte att det fanns. Med andra ord kan man också kyla dryckerna in style.

The Top 10 Favors I Never Want to See Again

DIY Bride har följande lilla grimas på sin hemsida:

As the recipient of many, many, many wedding and shower favors, I feel the need to speak up about the bad ones. Don’t get me wrong here - I’m not being ungrateful for the sentiment of thanks that a favor represents. What I’m talking about is when the favor is poorly executed or that feels so much like an afterthought that it’s offensive (i.e. “Thanks for coming. Here’s an after dinner mint for your trouble.”). Some favors are just way overdone. Some have dubious legal origins. Some are just destined to end up in the garbage.
My Top 10:

1. Jordan almonds (especially wrapped in tulle). I know these have long been traditional wedding favors because of the bitter-sweet symbolism. I can dig that. However, the truth about Jordan almonds is they’re horrible. I have never, ever in my life heard of anyone saying “Oh man, I just got the worst craving for Jordan almonds.” The teeth-shattering pastel-colored coating isn’t tasty. The almonds are merely “eh”. Why bother when there are 10 million other sweet treats that are far more yummy? Plus, lots of people are allergic to tree nuts.

2. CD favors. I get the appeal. You have the music. They’re easy DIY projects. You wanna share your favorite looooove songs. Rock on. However, the legal foo surrounding unauthorized distribution of music is troublesome. But what really bugs me is crappy song selection. Sure, you love these songs but it’s unlikely that your 100+ guests will share your exact taste in music. Of the 6+ wedding favor CDs I’ve received, I’ve only kept 1. The others got a one-way pass to Garbage Can City, baby. That’s a lot of work, money and materials to just be thrown away.

3. Spoons with chocolate. There are two types of these. The first is spoons dipped in melted chocolate. The other, is a Hershey’s kiss placed in the bowl of the spoon, wrapped in tulle with a cutesy poem. About the dipped spoons: I guess they’re ok for the guests that drink coffee and want chocolate in it. For the rest of us, sucking on plastic spoons to get some chocolate isn’t all that interesting or appetizing. About the Kiss spoons: Just give me the candy. Don’t put more unused plastic products into the universe and, pleasefortheloveofjeebus, stop it with the cutesy poems!

4. Bubbles. They’re waaaaaay overdone, messy, and not all that fun. Can you think of any better way to thank your guests? No? Just skip the favors, then.

5. Seeds and plants. I want to love these. Truly, I do. For green or garden weddings, I think they’d be awesome. Why don’t I ever want to see them again? Like many guests, I will never plant the seeds and I will likely kill the plants. You just wasted a couple of dollars and perfectly good seeds/plants.

6. Framed pictures of the bride and groom. I’m not sure what to think of couples that do this. Narcissistic? Overbought on their engagement shot package and trying to find ways to get rid of the extras? For guests that know you REALLY well (re: your immediate circle of friends and family), this is probably ok. For the rest of us, what the heck are we supposed to do with your picture because it’s sure not going to be displayed in our home or office?

7. Scented candles. I loves me some candle-y goodness (Illumination$ is my friend in a big way) but, like most people, I’m pretty particular about the scents I like. (Lavender, I kid you not, makes me hostile.) Sitting in a reception hall with 150+ highly scented candles (of any flavor) is nauseating and I’m not all that sensitive to that kind of stuff. If you’re gonna do candles, go unscented. Gracias.

8. Bath salts/bath bombs/handmade soaps. Completely inappropriate for a wedding favor and kind of offensive. (Not to mention the scent-factor.) Toiletries are best suited as personal gifts or as shower favors unless your wedding guests are particularly stinky and need a really big hint to wash themselves.

9. Lottery tickets. Ugh! A waste of paper and your hard-earned dollars.

10. Edibles of poor quality. I adore edible favors. They’re one of the best favors you can give - if the quality is good. If you’re going to make edibles, please use ingredients that are at least of passable quality. If you’re giving pre-made goodies, give stuff that’s actually tasty. Your local supermarket likely has fresh, quality ingredients and goodies if you can’t afford artisanal products. Always check expiration dates. And, please, be sure to taste your favors before you decide to give them away. In recent years I’ve received waxy, bland chocolate truffles, cookies that were sickeningly salty and infused olive oil that was rancid. Ewwwww! A little quality control goes a long way.

Pew! Mina favors fanns inte på listan :)

Velig? Ja, såklart!

På en del bloggar låter de brudpar berätta om sitt bröllop under några underrubriker. Eftersom jag har problem med att bestämma mig tänkte jag låtsas att vi redan har gift oss och berätta om "hur det var", så kanske jag kan börja känna efter vad som är viktigast för mig.

För mig var två punkter viktigast på bröllopet, förutom själva giftas-biten med Mikael, och det var att få det:
* klassiskt, tjusigt och
* intimt, personligt. Allt handlade om hur vi skulle få det.

VENUE:
Jag hade tusen idéer och sparade bilder på snygga dekorationer, men ville egentligen slippa tänka på dekoren. Även om jag som brud inte måste göra allting själv, var det ändå skönt att ens slippa tänka ut hur eventuella hjälpredor skulle dekorera. Det var jätteskönt att ha middagen på ett vackert ställe där alla fick njuta. Det var nog mycket att tänka på ändå utan att behöva ha det att tänka på också. Jag vet att jag är ett kontrollfreak och att jag har drömt om mitt bröllop hela livet, så det hade inte funkat att bara säga till mig själv att låta bli att bekymra mig.

Fast viktigast vad gäller platsen var såklart vigseln. Att vi gifte oss i templet var dagens höjdpunkt, om än lite kort och jag är glad att festligheterna kunde hålla på lite längre i och med middagen. Jag var ju tvungen att tänka på hur vi skulle lägga upp bröllopet så jag inte skulle få ligga i sängen två veckor efteråt, som Mikael sa. Det är mycket man vill, men allt kanske inte går.

THEME:
Att välja svartvitt istället för brunt till det cerisea var ett bra beslut. Det var lättare att "hålla ihop" bröllopet på det viset, alltifrån inbjudningar och övriga trycksaker, till dukning och dekoration och folks kostymer. [Sen vill jag inte skvallra mer om vad jag lurar på om det blir så att det ska dekoreras nånstans i alla fall, men jag har ett tydligt tema in mind.]

FLOWERS:
Jag har sett så mycket bilder av vackra blommor och hade inte något särskilt sätt som det måste se ut på. Ville ha billiga men vackra blomsterarrangemang och det blev jättetjusigt. Tungelsta är bra på växter! Eftersom jag har fått nippran på mörkcerisea nejlikor var det lätt att få råd med lite blommor. Det hade varit värre om mina favoritblommor var orkidéer.

Jag är glad att jag inte band brudbuketten själv utan lät ett proffs göra det. Och det var samma där, jag hade inte något särskilt som var livsviktigt, förutom färgerna och formen, och jag blev så nöjd. Jag hade varit inne på att göra Mikaels corsage själv, men även om det hade varit roligt och det finns hundratals bilder på vackra corsager att härma, var det ändå skönt att slippa tänka på det också.

FOOD:
Här var det svårt att bestämma sig. Maten kändes viktig. Inte just vilken mat det blev, för det är så mycket som är gott, men jag ville verkligen "bjuda till fest" och inte ha det för vardagligt. Det svåra då var ju avvägningen med vad som var rimligt rent ekonomiskt. Dels vilka pengar vi faktiskt hade att röra oss med, och dels vilka saker som kändes viktigare att lägga pengarna på. Bröllopet var ju ändå vår dag, och det kändes bra att vi kunde åka på bröllopsresa, vilket vi kanske inte riktigt hade haft råd med om vi hade bjudit 50 personer på trerätters på ett slott. Som vi gjorde det nu blev det jättelyckat och vi var hemskt nöjda med maten. Jag är glad att vi fick sitta ner och äta i lugn och ro, och umgås med de närmaste bröllopsgästerna i några timmar. Det blev precis en sådan stämning som jag hade önskat mig -- festlig, men ändå personlig och som att alla gästerna var på samma fest och vi umgicks som grupp.

CAKES:
Smaken på tårtorna hade jag "bestämt" rätt tidigt och vi hittade bra alternativ här också. Jag ville inte ha någon vit tårta som liksom står i givakt i sin perfekthet, utan något som utseendemässigt liknar tårtor man äter i vanliga fall. Var inne på muffins ett tag, men det blir så mycket dekoration (att vara nervös för hur det ska gå, inte som jag måste göra själv) och så blir varje muffins säkert torrare än om det är tårta.

FAVORS:
När jag inte kunde köpa pärlsmycken från Kina blev jag lite at a loss. Jag ville gärna ge gästerna något, men inte något dyrt, och många av de amerikanska favors:arna känns för stereotypa. Men jag fick idén en dag när jag läste [XX]:s blogg, och det blev en personlig, billig, minnesvärd favor som dessutom involverade att vi gav pengar till välgörenhet. Underbart! Och mina förberedelser var roliga, i alla fall de första 20 :)

PHOTOS:
Eftersom jag har gått upp i vikt så mycket har jag varit orolig för att jag ska bli ledsen när jag ser mig på bröllopsfotona. Därför var det extra viktigt att jag kände mig fin i håret och snyggt sminkad. Fotona var också en viktig del. Jag hade dividerat med mig själv om ifall det skulle vara värt pengarna att ta några studiofoton också, och den frågan fick sitt svar när jag kontaktade fotografen. En duktig fotograf vet hur man ska göra med vinklar och skuggor och ljus, men det måste vägas mot kostnaden. Men att inte ha några foton där jag kände mig nöjd med mitt utseende kändes inte heller som ett alternativ och som något jag skulle ångra längre fram i tiden. Men mycket faller på plats när man pratar med olika vendors och får prisförslag.

En annan sak som var viktig för mig var att jag skulle få ett positivt minne av bröllopet, inte ha en känsla av "aldrig mer" efteråt. Det innebar att jag var tvungen att anpassa vissa planer till min hälsa, och också att jag var tvungen att ge avkall både på vissa av planerna och på kontrollen. Men när jag insåg vad jag ville i längden -- se tillbaka på den här dagen med glädje -- var det lite lättare att prioritera. Att jag ändå har ägnat så mycket drömmeritid på nätet osv var också härligt, för jag har blivit alldeles lagom mätt på bröllop. Jag vill varken göra om det för att jag inte hann tänka ut vad jag ville och det bara blev något, hipp som happ, men jag skyr inte heller tanken på min bröllopsdag som något jättejobbigt. Det blev en dag som var som en liten efterrätt -- man fick något sött efter maten, men man är ändå rätt mätt och måste inte ha en bit till. Det var lagom.

Favors -- världens bästa idé

Hade bestämt mig för att köpa favors till alla middagsgäster. Hos brudklänningsföretaget fanns det pärlsmycken (Kina är tydligen lite känt för sötvattenspärlor) till rent fantastiska priser. Förutom armabandet med mellandelar av M som jag har visat här förr skulle jag även köpa ett smycke var till alla kvinnorna. Priserna var som sagt helt otroliga och det hade blivit så coolt! För en eller två dollar kunde man få FINA grejer! Men som sagt, det var en minimigräns på 200 st, grr, så jag fick glömma den tanken. Men vad hittar man för en tia som är värt nåt, som ser fint ut, och som är roligt att få? Hittade en dollar-store på nätet där man kunde köpa nagellack för 0,56 om man köpte 24 st. Plus frakt, och det känns löjligt att köpa B-nagellack i en färg man bara ser på dataskärmen och skicka dem över halva jorden. Ullared har säkert billiga nagellack, men de är säkert värdelösa också. Och ett nagellack känns så fattigt. Ni ska veta att jag verkligen har funderat!!! Vad får man för en tia??? Ingenting! Och en tjuga istället blir inte mycket mer per person, men plötsligt kostar det 500 spänn istället för 250:-. Egentligen vill man ju ge männen också, men då blir det en tusing. Aaaaaaargh!!!

Men nu har jag kommit på, helt själv, med viss inspiration från någons blogg som inte alls har med favors att göra, vad jag ska ge gästerna. Det är en helt GRYM idé!!! Det är sååå synd att jag inte kan avslöja det här, för det är verkligen en bra idé. På tre olika plan :) Ett miljöplan, ett välgörenhetsplan, och ett presentplan. Det ni! Och presenten är inte tråkig att få heller, så det är inte en lapp där det står att jag ha köpt ett träd i regnskogen eller nåt sånt. Weeeeee!

Dessutom behöver jag inte köpa fina organzapåsar till hutlösa priser eller fula till lga bpriser (det är ungefär de varianterna jag har hittat hittills). Bara lite fint inslagspapper. Lite å lite, rätt mycket faktiskt, men det är ett kärt besvär.

[slipper organzapåsarna]

Favors

Om jag börjar nu kanske jag orkar klippa ut och göra såna här askar till bröllopsgästerna.