KÄR

Jag som aldrig har radion på blev nyss tårsamt överraskad. Den står inställt på Lugna favoriter, men det brukar bara vara samma gamla Whitney Houston-låtar, så jag ids inte lyssna. Men nu sjunger Überljuvlige Josh Groban You Raise Me Up. Den är faktiskt genial! HAN är genial!

You raise me up
so I can stand on mountains
you raise me up
to walk on stormy seas
I am strong
when I am on your shoulders
you raise me up
to more than I can be

Jag älskar Mikael så mycket! Han är den som raises me up. Han tar så god hand om mig. Är så omtänksam, hjälper mig så mycket. Till skillnad från låttexten, där man med den andres hjälp kan stå på berg, är det så att han ser till att jag INTE klättrar i bildliga berg när jag inte orkar det.

Vi ses inte varje dag, utan varannan typ. Men när vi sågs igår kändes det så längesen! Jag är inte sådär att jag saknar honom varje sekund vi är ifrån honom, snarare är det på nåt sätt lite skönt att få se sunkig ut i ensamhet och bestämma över TV:n och stereon själv, inbillar jag mig. Och jag är inte heller sådär osjälvständig att jag inte klarar mig utan honom utan går och trängtar i min ensamhet. Men igår när jag träffade honom kände jag bara hur jag genomströmmades av kärlek, att min hand aldrig ville släppa hans. Det är inte så att man inte kan vara lycklig själv men man blir så mycket lyckligare av att älska någon och att älskas.

Mikael Olergård, jag älskar dig!