Förberedelser

Diverse olika attraktiva bilder

Ellen tog ledigt för att hjälpa till med bröllopet. Hela fredagen satt vi och gjorde program och skyltar och bigade och skar med min avundsvärda skärmaskin.


Självklart måste man inför detta överskott av allvar leka lite med en slöja, jag menar en underkjol.


Vi snabbspolar framåt. Folk (är osäker på vilka, men jag tror det var H&C, E&R å m&p) hade förberett sååååååååå fint för oss i 512:an. Förutom de fina glasen och en flaska rosa sponk, fanns det chokladhjärtan, choklad på kuddarna, det var färdigbäddat, det låg rosblad överallt samt det fanns frukost i kylen. Vi "bodde" där i två dar och det var jätteskönt att ta det så lugnt.


Resterna av bröllopstårtan. (Jag märkte inte ens att han hade datorn framme på bröllopsnatten. Jag var väl för rädd för the one-eyed snake.)


Det finns också ett kort på mig från rummet, men det är för hiskeligt för att visas. Jag sitter utsläppt på soffan och halsar det sista ur sponkenflaskan. Bredvid mig står Mikaels pinsamma Okeido-väska. Såna foton får inte bli offentliga, det förstår ni nog, så vi slutar här.

Photo time!

Waiting for Mikael. Am pleased with my bouquet. Magnus (photographer) testing to see how white my dress looks against the sky, or something phototechnical of that nature.


Here he is, the man I've been waiting for for 39 years. Not a day too soon! Fresh from the dentist. Broken shoelace, tie loose. Still the most wonderful man in the world.


First pose. We are happy campers.


And we don't have aching cheekbones from smiling yet.


Here Sussi (photographer's wife and good friend from my teens) is trying to orchestrate us into fanciful poses. She worked as hard as the photographer, if not more!


I didn't want photos where my waist looks thick, but I have given up.












Sitting on a bench outside the temple gates. Being excited.


Sussi gets a fab idea. Has to work hard for it






We get a fab idea.






I'm not the only one making faces.


One of many photos where I look like ... myself...








Here we are after the sealing, gathered for a small ring ceremony in the temple garden by the fountain.


Mikael went first, amazed me by what he said.




I gave him a kiss for being so great.


Great background!


Twen it was y turn. I read Mikael a poem I'd written about how my love for him feels. I made it through almost all of it --


-- until I cried. But those were happy tears!


Another cry picture. This is at the end of the dinner, and I had had such a wonderful day that I couldn't help myself from saying a few word of thanks. But I broke down and spoke like an Italian -- with my arms.


A great way to end dinner.


And this was our biggest blessing of the day: we got married in the temple.

Bröllopsdagen 12/9-09

Dagen började med att Ellen kom hem hit och städade lite efter fredagens många förberedelser. Jag trodde jag aldrig skulle kunna glömma min bröllopsdag men den börjar redan kännas avlägsen, så jag gör gott i att berätta medan detaljerna är relativt korrekta. Sen kom Sussi hit också, och satte upp mitt hår på spolar och sminkade mig. Det kändes så lyxigt att bli omhändertagen och gjorde mycket nytta inför dagen i och med att jag inte behövde hålla upp armarna.

Sen kom pappa med buketten och vi åkte den långa 3-minutersvägen till templet. Pappa hämtade Mikaels sidenslips, som Ellen hade köpt i Kina. Sen pratade Magnus, Sussi och jag tills Mikael kom. Hans skosnöre hade gått sönder och han hade hunnit med ett tandläkarbesök på morgonen. Sedan tog Magnus kort på oss i typ en halvtimme medan Sussi ordnade mitt släp och kom på tokiga idéer, som var bra för att vi inte såg så stela ut hela tiden. Jag kände mig jättevacker och hade absolut trott att jag såg smalare ut än vad jag ser på fotona. Det var väl en bra känsla i alla fall.

Sen kom Inger ut och sa att det var dags. Jag behövde inte byta om mycket, men Mikael bytte kostymen mot vita kläder, och efter lite förberedelser var det dags för tempelvigseln. Vi fick sitta i celestiala rummet och vänta på att alla hade kommit och vi fick gå in i beseglingsrummet. När jag såg alla sitta och stå runt väggarna blev jag riktigt rörd. Det var fullt av våra nära och kära! Eftersom vi hade så pass få gäster på middagen hade vi kunnat bjuda in alla till vigseln och det kändes speciellt. Jag ville ha en känsla av community på min bröllopsdag, och precis så blev det.

Bengt vigde oss, och höll ett litet tal först. Han talade om ledstången av järn och frukten som vi strävar mot. I stundens hetta ville jag bara vigas, inte höra tal, men efteråt när jag tänker tillbaka på det så uppskattar jag det mer. Perspektiv.
Inger var så hjälpsam och knäppte både knäppen på skor och pysslade med mig. Sen kom Ellen och mamma och sen var vi färdiga att gå ut och möta publiken. Där fanns även Mikaels yngre barn som inte hade varit med i templet, samt hans mamma och Gösta och Mikaels syster. Vilken dag!

Sen gick vi ner till fontänområdet och alla ställde sig i en ring mellan buskarna och Mikael och jag försökte komma på hur man håller en ringväxlingsceremoni. Det hade vi inte tänkt på innan. Så småningom tog Mikael fram ringen och sa några saker. Fontänen lät för mycket och alla hörde inte, men jag hörde, och blev lite lipig inuti. Det speciella var att han började med att säga lite om att röras och beröras, och hur jag inte bara rör honom men rör hans själ. Det började stockas i halsen på mig, eftersom jag hade skrivit ner exakt samma sak när jag beskrev mina löften flera månader tidigare.

Sen fick jag ringen på mitt finger, och du milde vad snyggt. Jag har inte bara valt rätt man utan rätt ring också. En rätt smal vitguldsring med ett antal små diamanter runt om (fast bara på ovanhalvan), som glitter, precis som jag ville.

Jag hade skrivit en dikt nån gång när jag översköljdes av kärlek till Mikael, och den dikten läste jag då. Lagom läskigt.

Jag älskar dig mest
på kvällen när du ber.
Jag älskar dig mest
när jag sagt nåt och du ler.
Jag älskar dig mest
när jag luktar på din hals.
Jag älskar dig mest,
älskar ingen annan alls.
Jag älskar dig mest
när du ger mig komplimang.
Jag älskar dig mest
på högt språk och på slang.
Jag älskar dig mest
när du säger det till mig.
Jag älskar dig mest
till vardags och galej.
Jag älskar dig mest
när du för mig runt i dans.
Då älskar jag dig mest
som om ingen annan fanns.
Jag älskar dig mest
när du gillar all min mat.
Jag älskar dig mer
än en egen bankomat.
Jag älskar dig mest
imorr'n, igår, idag.
Jag älskar dig mest
i varje andetag.

Sen blev det fotografering. Vi fick med alla gäster på kort, och sedan blev det välorganiserad gruppfotografering. Pö om på gick gästerna hem till Inger & Bengt i tempelvillan och fick cider och chokladkolor och minglade. Den stunden önskar jag hade varat längre, men samtidigt var det skönt att få gå och sätta sig.

Trots att det hade varit matgäster i matsalen längre än någon hade trott, hade dukningen blivit färdig i tid, och var oerhört vacker. Mitt på alla bord låg en hög med inslagna böcker. Vi gav alla varsin bok som vi hade köpt utanför Konsum här i VH och där pengarna går till välgörenhet. Varje bord hade namn efter en författare -- Jane Austen (mina kompisar), Einstein (Mikaels kompisar), Bibeln (mina syskon), Shakespeare (föräldrar, M:s syster, Inger & Bengt), Astrid Lindgren (Mikaels barn). Alla hade fått en kort med ett kärlekscitat på, och så skulle de räkna ut vilken av författarna som hade skrivit det, och vid det bordet skulle de sitta. Mikael tyckte det var helgerån att slakta en gammal antikaktig bok, men jag gillade att bordsskyltarna var skrivna på gamla gulnade blad. Mikael och jag satt vid ett eget bord med tomma stolar vid det, som gästerna skulle komma och sätta sig vid. Jag orkade inte gå runt och prata med folk, och hade bara velat kunnat umgås mer med gästerna. Vi trodde vi hade få middagsgäster, men det var ändå för många för att man skulle kunnas umgås allihopa.

Och väl jag hade satt mig så orkade jag inte resa på mig på flera timmar. Men jag blev serverad mat (det var egentligten självservering) och hade trevligt sällskap hela tiden, så inte gick det nån nöd på mig.

Kvällen inleddes med att Thomas höll matbön. Till förrätt fick vi vacker, grön, krämig sparrissoppa med crème fraiche och gräslök. Det fanns olika bröd också, bland annat såna där en-meters-baguetter som jag kan leva på allra minst. Till huvudrätt hade vi kinesisk buffé. Vi hade strulat länge med maten och kände till slut att vi kom tillbaka till cirkelns början genom att ha kinamat. Mikael friade på en kinesrestaurang, för att -- som han sa -- han inte kunde "hålla sig längre". Och vi åt på kinarestaurang på min första födelsedag. Och vi var i gästhemmet, där vi först hade träffats. Så det var som en celebration av det som var "vi". Till efterrätt serverades gateau au chocolat på hallonspegel. Det var en sorts kladdkaka med frosting på, med grädde och, som sagt, hallonspegel. Vi fick kinamat över och åt kyckling med cashewnötter för ett par dar sen. Tror mamma och pappa har mer i frysen. Tårtan däremot tog Mikael med upp på rummet så den tog slut på bröllopsnatten.

Vi hade också förberett en frågetävling som Ellen i princip vann. Fast Thomas fick extrapoäng för att han kunde specificera/korrigera svaret på fråga två. Och hans barn visste att matfrågan var lite fel ställd. Rätt svar är egentligen köttfärspaj.

Vad är sant?
1. I vilken sport har Mikael varit landslagsspelare?
1. undervattensrugby
X. vattenpolo
2. volleyboll

2. Vad har Anja en magisterexamen i?
1. litteraturvetenskap
X. engelska
2. svenska

3. Vad gjorde de på Anjas första födelsedag tillsammans?
1. Kaknästornet och restaurang i Gamla stan
X. tandemcykeltur och kinarestaurang
2. jazzkonsert och pizza

4. Var träffades Anja och Mikael för första gången?
1. i kyrkan
X. hos bekanta
2. i gästhemmets reception

5. Var friade Mikael?
1. Årsta havsbad
X. Kinarestaurang på Söder
2. hemma hos Anja

6. Vilket fortskaffningsmedel önskar Anja att hon hade?
1. moped
X. Segway
2. Volvo

7. Vilken av dessa dejter har Anja och Mikael haft?
1. Middag i stadshuset
X. Konsert med Rigmor Gustafsson i Borås
2. Luftballongflygning och picknick

8. Vilken är Mikaels favoriträtt?
1. stekt salt sill med löksås
X. spaghetti med köttfärssås
2. biff à la Lindström

9.Vilken är Anjas favoritbok?
1. Så tuktas en argbigga
X. Livvakterna
2. Stolthet och fördom

10. Vad gjorde de på sin första dejt?
1. julmarknad på Tjolöholms slott
X. adventskonsert med Real Group i Linköping
2. utflykt till gatan i Handen där alla husen har massiv julbelysning

11. Var kommer Anjas brudklänning ifrån?
1. brudaffär i Stockholm
X. sömmerska i Västerhaninge
2. egen design från firma i Kina

12. Vad ser Mikael helst på TV?
1. "mindless entertainment"
X. vetenskapsdokumentärer
2. Top Gear

13.Vad tycker Anja är det mest romantiska Mikael har gjort?
1. följt med henne på sömnutredning
X. bokat biljetter till Riverdance som överraskning
2. kommit förbi med en Magnum när hon var ledsen

Sen måste jag nämna musiken och talen. Jag kommer inte ihåg vilken ordning folk talade i, så jag bara nämner nåt om alla. Karolina talade, alldeles charmant, och var en av tre som fick mig att bli rörd under kvällen, när hon sa att hon var "glad att pappa hade träffat mig". Jag är så rädd att göra nåt som gör att det blir jobbigt för Mikaels barn, för jag kan bara föreställa mig hur det känns när ens föräldrar skiljer sig. Och sen gifter sig! Så det var oerhört mycket värt. Hon är jättesöt, som alla Mikaels barn. Jag har tur!

Mikaels mamma talade också, så kärnfullt och fint. Hon sa tre råd som var kloka, bland annat att man inte behöver ha rätt. Det lät så äkta när hon sa det, som att hon visste vad hon talade om och att det kan lyckas. Min mamma talade också, eller läste en hyllningsdikt över sin förstfödda. Om att jag skar upp Johans tumme och annat strålande jag gjort :) Dessutom talade Mats E. Som sagt, jag trodde aldrig jag skulle glömma bröllopsdagen men jag minns inte längre vad han sa. Mina syskon talade också, och mina vänner. Sanne hade fått lämna återbud i sista sekunden för att hennes tremånadersbebis blivit sjuk, men annars hade hon nog talat. Ingen hade väl förstått henne i alla fall :) Sa jag att Mikael talade också?

Musiken också. Musikerbrorsan hade blivit ombedd att sjunga och rev av Beatles "Here, there and everywhere" på elgitarr. Mikaels barn hade också blivit tillfrågade, och Lina berättade så roligt om hur Mikaels alla förslag hade avfärdats som ... töntiga har jag för mig hon sa. De sjöng psalmen Så rikt har du välsignat mig. Jonte sjöng solo och Mikael njöt som bara en pappa kan. Jag njöt som bara en plastmamma kan :)

Tredje -- fast jag bara nämnt en och glömt av den andra -- punkten som fick mig att lipa på kvällen var när mina syskon framförde How do you keep the music playing, som jag nämnt här tidigare. Den betyder jättemycket för mig, för den klär alla känslorna jag hade inför Mikael innan jag hade vågat bestämma mig för att gifta mig med honom. Dessutom är det ju så jag känner nu också, det hoppet att vi KAN få musiken att aldrig tystna. Dessutom var det så speciellt att de sjöng tillsammans, som jag vet att i alla fall Ellen avskyr. Ja, inte tillsammans med H, utan sjunga solo alltså.

How do you keep the music playing?
How do you make it last?
How do you keep the song from fading too fast?
How do you lose yourself to someone?
And never lose your way
How do you not run out of new things to say?
And since we're always changing
How can it be the same?
And tell me how year after year
You're sure your heart will fall apart
Each time you hear his name
I know the way I feel for you
It's now or never
The more I love the more that i'm afraid
That in your eyes I may not see forever.

If we can be the best of lovers
Yet be the best of friends
If we can try with everyday to make it better as it grows
With any luck, then I suppose
The music never ends

Camilla var toastmadame och presenterade -- förutom allt annat hon höll ordning på -- alla gästerna. Det var en fin stund för mig personligen, eftersom bägges våra liv liksom blandades ihop offentligt, hans barn, mina syskon, våra föräldrar, våra vänner. Dessutom talade Mikael, om jag nu inte har nämnt det redan. Rob höll till sist ett kort tacktal, och jag klarade då inte av att bara sitta ner längre. Jag reste mig upp totalt orepeterat (jag som alltid förbereder allt som ska vara verbalt och inte ens bär mitt vittnesbörd oförberett) och lipade mig igenom nån sorts tacktal. Jag är så tacksam till mamma och pappa för deras generositet och hjälp med förberedelserna, till Mikaels familj för att de fått mig att känna mig så välkommen, till min familj för deras hjälp, till alla gäster som ansträngt sig för att komma och "stödja vår förening", och till Mikael för att han älskar mig. Jag var så lycklig över hur dagen hade avlöpt!

Hur som helst, vi kom upp till foajén och ingen hade tomtebloss för de hade bara skrattat åt mamma och pappa när de frågade efter det i affären. Men vi hade liksom en allé av människor och en bil som väntade. Vi åkte hem till mig och hoppade ur brudklänningen. Åtta lager med icke-naturmaterial var väl inte det bekvämaste jag haft på mig. Sen blev jag livrädd för att jag insåg att jag var gift med Mikael och att inget förutom brölllopsnatten återstod. Men jag säger inget mer om det.

Vi åkte i alla fall efter en liten stund tillbaka till gästhemmet, där vi hade en lägenhet bokad. Den hade de (under tiden?) preparerat med choklad, jordgubbar, levande ljus, rosblad och bubbeldricka. Dessutom fanns det frukost i kylen och det var bäddat. En sån lättnad att komma fram till en sån avslappnad miljö! Mikael gick ner i köket och hämtade tårtan och träffade min familj. Det var redan städat och det blev jag lättad över. Jag fortsatte vara livrädd ett tag, men det är bättre nu.

Jag kunde i alla fall inte hålla mig från att öppna alla kort vi fått. Vi hade önskat oss bidrag till bröllopsresan eftersom vi har minst två av allt. Folk hade skaffat så vackra kort, och Ellen hade till och med scrappat ett! Dessutom var folks generositet överväldigande! Alltså, jag är ordlös!

Och så småningom -- efter två nätter på "hotell" -- åkte vi hem till oss. Livet började rätt abrupt för Mikael med lite renovering. Ellen & Rob och pappa hjälpte till att fixa i lägenheten och det gick tydligen bra eftersom en kvinna redan lagt bud och som bäst håller på att bli godkänd av bostadsrättsföreningen som medlem.

Sen kan jag ju säga att vi redan har grälat. Det hade vi gjort före brölllopet också, så det var ingen överraskning att sånt händer. Det har varit en pressande tid på sistone för bägge, med både fysisk och mental stress. Det tog ut sin rätt. Men mamma säger att man ska gräla innan man gifter sig så man ser hur man grälar. Mikael och jag grälar så att det blir bättre efteråt. Vi tänker inte gräla ofta, och har inte gjort det hittills heller, och vi är inte så dysfunktionella att vi behöver gräla för att öka kärleken. Men nu efter en vecka så har jag haft lite verklighet och lite dömtillvaro. En lagom blandning som gör att jag känner mig trygg i förvissningen om att vi är realister som kan klara det svåra men undebara att ha ett bra äktenskap.

Och det känns redan som om vi varit gifta för alltid. På ett bra sätt.

Blommor

Här är min bukett. Jag hade gett floristen relativt fria händer och en snäv budget (700:- för bukett och corsage). Ville ha det lite vildvuxet, men inte modernt. Gärna många sorters blommor, så inte bara färgerna varierade utan även storleken och formen. Huvudblomman ville jag skulle vara mörkt fuchsia nejlikor. Det var supersvårt att få rätt färg på fotot. Jag går bort till buketten hela tiden och jämför. Den har hållit sig bra -- står en vecka efter bröllopset fortfarande på köksbordet. I alla fall.


Fick Magnus foton på posten idag. Det är över 300 och jag har som sagt ångest över min fylliga figur. Måste hitta foton där jag inte ser så bred ut. Jag vet att ni vill se foton, men jag har faktiskt lite ångest och måste censurera.

Foton från Karolina

Lina är alltid snabb med att sätta in foton från sitt liv, och som tur var krockade våra liv i lördags. Inte krockade, men ni vet. Så här ser ni lite vad som försiggick:

Mikaels barn före vigseln:

fr v Iina, Thomas flickvän, Thomas (äldst), Paul (gift med Karolina), Karolina, Jonathan (yngst) och Johanna (näst yngst).

Ringväxlingen. Jag lovar fr o m nu att inte trötta er med den ångest jag har över mitt omfång.


Männen i mitt liv (Mikaels pappa och Johan saknas)


Mikael utlyste kavajfritt.


Efterrätten var Gateau au chocolat på hallonspegel

Till och med på FB

Har varit inne på Facebook och ändrat min status från förlovad till gift, och mitt namn till Olergård.

Jag loooooooooooooooovar att sätta in så mycket foton att ni storknar, men jag har inga än. Ska terra fotograferna Magnus och Stuffe.

Dagen var i alla fall jättelyckad, men nu är jag jättetrött fast jättelycklig.

Kram
Anja Olergård :)

Lycka från flera håll

Har varit och hämtat vigselringen. Den är sååååå fin och jag är så lycklig. Det är skönt att jag snart får ha på mig den. Jag gick och klämde Mikael i fickan (inget ekivokt) hela kvällen. Nej, inte hela kvällen, bara fyra gånger...

Sen blev jag glad för Stinas kommentar också. Hon låter misstänkt lik ett fan :) Och ja, jag ska ha klänningen. Som väl är har jag gått ner 12 kg, så jag är i alla fall inte lika smällfet. Och vad ska hända med den här bloggen?

1. Bröllopsfoton. Till leda. Jag/vi kunde ju inte bjuda alla vi ville (och det blev för jobbigt ändå, så beslutet känns bara mer och mer rätt ju närmare bröllopsdagen det kommer) så det ska sättas in redigt med foton. Sen kan det ju hända att det blir bröllopsresekort att sätta in också. Jag kan nog hålla detta vid liv ett tag!

2. Sen har jag sparat en rent oanständig mängd foton som jag har kategoriserade dels enligt färger, att göra inspirationstavlor av, och enligt kategori som inspiration till mitt eget bröllop, och som jag kan publicera. Så jag har nog med material för att den här bloggen ska leva vidare tills ni tröttnat på den. Planerar visserligen dock att utöva viss självdistans och kan inte se mig själv skriva bröllopsinlägg om tre år eller så.

P.S. Mikael skrattade åt mig idag. Inte elakt eller patronising, men som att jag är lite tokig. Jag hade nämligen planerat att han och jag skulle ta kort i tempelträdgården en timme före vigseln. Han tyckte jag var tokig som trodde att jag kunde gå och stå i en timme. Arrgh! Han har ju rätt!!! Måste räkna ut hur vi gör detta. En väska med lösgodis? 10 minuter foto, 5 minuter ligga ner?

Stoppa klockan!!!

Jag har för mycket att göra. Eller rättare sagt så känns det så. Jag vet inte om det är sant. Men stressad är jag. Har för många påminnelselappar på skrivbordet och hela matbordet är fullt av "stuff". Samt hallväggen full av kassar.

Igår natt hade dock Mikael och jag ett litet gulligt samtal som inte handlade om bröllop och jobbstress och detaljer och word-filer utan bara om att vi älskade varandra och längtar efter att sova bredvid varandra. Det var som en oas i denna planeringsöken (vill säga -djungel för öken låter tomt, men det finns inga oaser i djungeln så hela liknelsen blir fel. Ni fattar) och jag fick ner både blodtrycket och hjärtslagsfrekvensen eller vad det heter.

P.S. Nu har mamma och pappa varit här och hämtat alla servetter och duttlar som låg på matbordet. Inte alla, men dem vi ska använda. Pappa har ställt fram min tunga symaskin så jag kan sy om underkjolen. Fast nu måste jag göra mig i ordning för att åka och hämta ringen med Mikael.

Bride Can't Stop Laughing During Vows

Så kan det gå...

Fiasko och framgång

Förrätten från igår var ett fiasko. Har några idéer kvar så det är inte panik än.

Å andra sidan är handpenning lagd på huvudrätten idag. Det känns sååååå skönt att ha det avklarat.

Och efterrätten är inte beställd, men bestämd.

Och apropå mat eller liknande så har jag gått ner det där jag gick upp nyss. Trots efterrätt två gånger i Uppsala! Men nu ska här skärpas. Nästa lyxiga sak som ska ätas är min bröllopstårta -- hurra!

Smaka

Nu ska jag gå och smaka på ett förrättsalternativ som pappa nyss kom förbi med. Mikael och jag ska försöka bestämma oss angående maten ikväll. Det var så lugnt och tråkigt på ett positivt sätt på sjukhuset, och nu kommer man hem till bröllopsstress. Försöker verkligen hålla mig cool! Magandning!

Later dudes.

Wow!

Kolla här vad jag hittade på Facebook! Det är Camillas syster Helena och hennes Gaspar från deras brölllop den 8 aug. Hur snygga!!!!!!!

Dekorationsidéer

Här kommer fler skrotade idéer som är för bra för att bara gå till spillo sådär utan uppmärksamhet.



En mobil av fjärilar av boksidespapper. Tre ljuvligheter i ett!


Den här idén hade jag faktiskt tänkt använda, men det blir för jobbigt. Som allt annat :) Eftersom jag är tjock och känner mig lite self-conscious för att stå i centrum, sa Rebecka att man kan koncentrera sig på att fira kärleken, inte bara vår kärlek, på bröllopsdagen. [Hon är så klok.] Hur fint hade det varit att ha alla gästernas bröllopsfoton arrangerat på nåt fint vis? Kan dock vara känsligt. Det finns ju tre ogifta (Mikaels barn) och kanske, vad vet jag, nån som har det svårt i sitt äktenskap, fast det tror och hoppas jag inte, bland gästerna. Men det är en grym idé allthesame.


Om vi skulle använt oss av bordssiffror eller sånt och jag hade varit lite mindre humanist, hade jag tyckt det här var en rolig och personlig idé.


Det här är anledningen till nesan jag fått utstå varje gång jag diskat en glasburk i diskmaskinen och ställt in i mitt hörnskåp. "Den kan komma till användning på bröllopet". Men se, så enkelt och så vackert. Fast lite tidsödande. Jag inser nu att allt tar tid!!! Även sånt som ser "ihopslängt enkelt" ut.



Och här är varför jag har sparat diskade konservburkar i samma skåp i ett halvår. Tapet runt, och hej och hå, superstiligt!


Annars kan man gräva fram massor med kristall- och glassljusstakar och använda som dekoration. Så enhetligt och minimalistiskt, på samma gång som det säkert blir väldigt stämningsfullt


Hade vi haft italienskt tema på bröllopet skulle man gott och väl ha kunnat dekorera borden med tomater och crostini. Eller heter det grissini? Vad är det egentligen för skillnad? Snyggt är det i alla fall. Och finurligt, om maten dröjer :)