70-80%

Gjorde ett töntigt test på Facebook om hur mycket vi passar ihop, mannen och jag. Resultatet blev 70-80%.

Först blev jag irriterad att jag inte fick 100%. M säger att han tror att jag vill att det ska bli 100% för att det ska "betyda nåt", och det har han kanske rätt i. Lite romantisk är man väl, och knäpp. Men så tänkte jag på sista frågan, som var: Vad skulle du helst vilja säga till din partner? Ett av alternativen var typ: "Min älskling, du är underbar och jag älskar dig mer än något annat. Du känner mig bäst i hela världen. Jag har aldrig haft det så bra som med dig." Jag tror att om man hade valt alla såna alternativ -- lite överemotionella -- hade man kanske fått 100%. (Jag valde inte heller "Ööö, älskar dej" eller vad det hette. Det blir nog 40% på det.)

Sen läste jag vad det stod om oss:

"Ni är ett fint par. Som i alla förhållanden, har ni ibland delade åsikter, men oftast löser ni det på ett bra sätt. Kärleken mellan er är stark och ni trivs tillsammans. Ni kan leva lyckliga länge tillsammans och kanske delar ni även en framtid tillsammans med giftemål. Kom ihåg att respektera och acceptera varandra och tillåt din partner ha andra åsikter än dina så kommer ni gå långt."

Kan man önska något mer? Ovanstående är bättre än att vara heta själsfränder, han är den ende som kan göra en lycklig, man lider när man är ifrån varandra och kan inte koncentrera sig utan den andre vid sin sida, och man hasplar ur sig speedade kärleksbetygelser och glittrar med ögonen hela tiden. Och så måste man hångla mitt i biokön. Länge. Sån kärlek kanske är rolig när man är tonåring, och i fem minuter. Sen vill man hellre ha en kärlek där man trots sina olikheter respekterar varandra och löser skillnaderna, kan leva lyckliga länge i en gemensam, gift framtid och gå långt tillsammans. Wow!

Huvudlös tonårspassion -- nej tack
Varaktig, sann kärlek -- funnen